Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rättmätig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄT
tillstånd, då menniskor lefva tillsammans utan lagar,
eller utan att lagarne handhafvas.
RÄTTMÄTIG, a. 2. (t. rechtmessig) i)
Öfverensstämmande med lag och rätt. R. besittning,
fordran. R. egendom. — Syn. Lagenlig,
Rätts-enlig, Laglig. — 2) Som med stöd af lag och
rätt äger, besitter, innehafver något. R. ägare,
besitlare, innehafvare. R. konung. — Syn.
Laglig.
RÄTTMÄTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
rättmätig. — Syn. Lagenlighet, Lagligbet.
RÄTTMÄTIGT, adv. Med stöd af, i
öfver-ensstämmelse med lag och rätt. — Syn.
Lagenligt. Lagligt.
RÄTTNING, f. 2. i) Handlingen, då man
gifver rät riktning åt något. — 2) (milit.) Rörelser
af en linietrupp, då alla dilhörande soldater jcmka
sig efter hvarandra, så atl hela linien blir rät.
RÄTTNU, rätlnü ell. rä’ttnu, adv. Om en
stund, på stund, innan kort, snart. Han
kommer r.
RÄTTNUNNAS, rättnünnass, adv. (pop.) För
en stund sedan.
RÄTTROENDE, a. 4. eller
RÄTTROGEN, a. 2. neutr. — et. Som
bekänner sig till den rätta tron. Säges egentligen i
religiös mening, men brukas äfven om
vetenskapliga läror, stundom ock skämtvis.
RÄTTROGENHET, f. 3. Bekännande af den
rätta tron.
RÄTTROGET, adv. På ett rättroget sätt.
RÄTTRÅDIG, a. 2. Som råder, tillstyrker,
anbefaller det rätta. — Rättrådigt, adv.
RÄT-TRÅDIG, a. 2. Hvars trådar gå i rät
riktning.
RÄTTRÅDIGHET, f. 3. Rättrådigt sinne.
RÄTTSANSPRÅK, n. 5. Anspråk på rätt till
något.
RÄTTSENLIG, a. 2. Öfverensslämmande med
lag och rätt. — Rätts enlighet, f. 8. — Rätt
s-enligt, adv.
RÄTTSFRÅGA, f. 4. Fråga, som hörer till
rättsläran eller lagen.
RÄTTSFÖRHÅLLANDE, n. 4. Förhållande
mellan personer, hvilket har sin grund i lag.
RÄTTSGILTIG, a. 2. Som af rättsläran eller
lag gillas. R-a anspråk. — Rätts giltighet,
f. 3. — Rältsgilligt, adv.
RÄTTSGRUND, m. 3. Det lagbud eller den
grundsats i rättsläran, hvarpå en rättighet, elt
anspråk o. s. v. stöder sig.
RÄTTSINNAD, a. 2.
SeRällsinnig.-Rätt-s in na dl, adv.
RÄTTSINNE, n. 4. Se Rällsinnighet.
RÄTTSINNIG, a. 2. Som älskar och vill det
rätta. En r. man. — Syn. Rättsinnad, Rältsint,
Rättskaffens. Rättänkande, Rältänkt, Rättälskandc.
RÄTTSINNIGHET, f. 3. Kärlek till det rätta
och vilja alt utöfva, befordra och försvara del.
— Syn. Rättsinne, Rällsinthet, Rätlskaffensbet,
Rältskärlek.
RÄTTSINNIGT, adv. På ett rättsinnigt sätt.
— Syn. Räitsinl, Rältsinnadt.
RÄTTSINT, a. o. adv. Se Rättsinnig och
Rättsinnigt.
RÄTTSKAFFENS, a. oböjl., utan komparativ
och supcrlativ. 4) Alltid böjd att emot andra
iakttaga hvad som är rätt och tillbörligt. En r.
man. Man säger äfv.: Ell r. sinne, hjerta. —
Syn. Redlig, Rättsinnad. — 2) Säges äfv. om
hvar och en, soro väl uppfyller sina åligganden,
är i sitt yrke sådan han bör vara; af rätta arten.
RÄT 511
En r. soldat, tjenare, embetsman. En r. prest.
— Adv. Med samvetsgrant iakttagande af det
rätta. Handla r.
Anm. En och annan yrkar, all ordet bör
skrif-vas Rdltskaffen, såsom bildadt efter det tyska
recMschaffen; men del borde då, i analogi
med Beskaffad (af bexchaffen), snarare heta
Rattskaffad. Del allmänna bruket, så i tal som
skrift, så bos äldre som nyare skriftställare,
vitsordade af alla våra lexikografer, har dock
förklarat* sig för Rättskaffens. Möjligen torde
ordel stå pa rent inhemsk grund, såsom
varande ursprungligen en genitivform af Rätt och
del gamla ordel Skap, sinne, arl. under lidens
lopp småningom öfvergången lill rent adjekliv,
då äfven ordets oböjlighel är lätt förklarad.
RÄTTSKAFFENSHET, f. 3. Rättskaffens sinne,
hjerta. — Syn. Redlighet, Rältsinne. — Skrifves
äfv. Rättskaffenhet.
RÄTTSKRIFN1NG, f. 2. Bokstäfvernas rätta
bruk i skrift, så att orden blifva rätt skrifna och
slafvade. — Sä. R-slära.
RÄTTSKÄNSLA, f. sing. Känslan af det rätta.
RÄTTSLÄRA, f. 4. Läran om menniskans
naturliga rättigheter. — Syn. Nalurrält.
RÄTTSOLS, adv. Med solen; i samma
riktning som solen går.
RÄTTSPIJGT, f. 3. En sådan pligt, till
hvilken vi af andra kunna tvingas.
RÄTTSTILLSTÅND, n. 8. Tillstånd af
men-niskors samnianlefnad under regering och
kungjorda lagar.
RÄTTSTJENARE, m. 8. Person, hvilken del
tillhör atl verkställa en domstols befallningar,
kalla rättegångsparter, o. s. v.
RÄTTSTRID1G, a. 2. Stridande mot lag ocb
rätt. — Syn. Lagstridig, Rättsvidrig.
RÄTTSVIDRIG, a. 2. Se Rällslridig.
RÄTTSÖKANDE, a. 4. En, som söker
rättvisa vid domstol, i en rättegångslvist.
RÄTTVIS, a. 2. 4) Som öfvar rättvisa. En
r. domare. Hud är r. — 2) öfverensstämmande
med rättvisan. En r. dom. Eli r-l straff. Det
är r-l, all han får ersättning. — Syn. Billig.
RÄTTVISA, f. 4. 4) Dygden att tilldela hvar
och en hvad honom med rätta tillkommer, att
visa aktning för andras rättigheter. Öfva r.
Låta någon r. vederfaras. — 2) Den dygden
bos en domare, atl döma utan anseende lill
person, efter bästa vett och beslående lagar. — 3)
Lagskipning, domaremakl. Handhafva r-n.
Öf-vcrlemna någon i r-ns händer. — 4)
Rätts-enlighet, rätt. Förlrösta på r-n af sin sak.
Jag har r-n på min sida. Erkänna r-n af
ens anspråk. — 8) Erkännande af ens rätt.
Göra någon r. Begära, erhålla r. — Göra
någon r., betyder äfv.: erkänna dess goda
egenskaper, förtjensler, o. s. v. I samma mening
säges äfv.: Göra r. åt ens förtjensler, goda
a[-sigler, ål ens mod, o. s. v.
RÄTTVISA, v. a. 4. Se Rättfärdiga. —
Rällvisande, n. 4.
RÄTTVISLIGEN, adv. eller
RÄTTVIST, adv. På rättvist sätt, med
iakttagande af rättvisa. Döma r.
RÄTTÄLSKANDE, a. 4. Som älskar det rättet
En r. man.
RÄTTÄNKANDE, a. 4. eller
RÄTTÄNKT, a. 4. Se Rättsinnad.
RÄTVINGAD, a. 2. R-e kallas, i
naluralhi-slorien, en ordning af de vingade insekterna.
RÄTVINKLIG, a. 2. Som har räta vinklar.
En r. figur. R. triangel, som har en rät
vin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
