Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Porositet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POR
POS
231
POROSITET,–––––éj. f. 3. Egenskapen att
vara porös. Pipighet, hålighet.
PORS. på’rrs, m. sing. Kärrväxt, som
blommar i April på bar qvist. med rödbruna, glatta
blomfjäll, blåakliga blad och saftlösa bär. Brukas
på dricka i stället för humle. Myrica Gale.
PORSLIN, pårrslfn, n. 3. (fr. Porcclaine, ilal.
Porcellana) 1) Ett slags hvit lera, på olika sätt
lill kärl o. d. formad, bränd och glaserad. Äkta
p., den finaste och fullkomligaste sorlen deraf.
Engelski p., hvilt stengods, förfärdigadt af
jern-fri lera, försatt med jernfri, slammad kisel. Oäkta
p.. se Faience. — 2) Kärl (pl.) af detta ämne.
[Porcellin. Posllin.]
PORSLINSBRUK, pårrslfnsbrük, n. 3.
Fabrik, der porslin tillverkas.
PORSLINSLERA, f. 4. Ett slags fin, ljus
lera, hvaraf porslin brännes.
PORSLINSMÅLARE, m. 3. Målare, som
isynnerhet sysselsätter sig med att måla på porslin.
PORSLINSSERVIS, pårrslf nssärrvfs, m. 3.
Fullständig omgång af porslinskärl, som äro
behöfliga för servering af ett större bord.
PORSLINSSNÄCKA, f. 4. En knappt
tums-lång snäcka, liknande hvilt porslin och utan
vrid-ningar, endast med böjda, tandade kanter.
Cy-præa moneta. Skalen deraf kallas Ormskallar.
PORSLINSUGN, m. 2. Ugn, hvari porslin
brännes.
PORSÖL, på’rrsö*l, n. 3. En fordom bruklig
dryck, som bryggdes på pors.
PORT, m. 2. 4) Hufvudöppning lill hus,
byggnad, gård, stad eller på mur, o. s. v. Gå in
genom p-en. Stänga p-en. Köra på p-en,
ut-drifva; förvisa; afskeda ur sin tjenst. — Bildar
sammansättningarna Hus-, Gård-, Stads-,
Inkörsport, m. fl. — 2) Stängseln för en sådan öppning,
antingen den är i helt stycke, eller i två
afdel-ningar (porthalfvor). Jfr. I)örr. Bulta på p-en.
Öppna, slå igen p-en. — 3) (skepp.) a) Hål i
sidan af ett örlogsfartyg, hvarigenom mynningen
af en kanon slår ut. — 6) Stängsel, som
tillsluter ell sådant hål. — c) Porlar kallas öfv. de
fyrkantiga hål på sidan eller i bogen af ell
handelsfartyg, genom hvilka sådana varor inlastas i
rummet, som ej kunna nedtagas genom luckorna.
— 4) Ottomaniska P-en eller blott P-en,
turkiska kabinettet, regeringen. — P-lås,
-nyckel, -regel, -stängning, -öppning.
PORTAL, pårrtål. m. 3. (fr. Portail, af lat.
Porta) Hufvudingången till en större byggnad,
helst då den är försedd med arkitektoniska
prydnader.
PORTATIV, pårrtalfv, a. 2. (af lat. Portare)
Tjenlig alt bära.
PORTECHAISE, se Porlschäs.
PORTE-ÉPÉE, partepé, m. 3. (fr.)
Värj-gehäng.
PORTER. på’rl’r, m. sing. Eli starkt och
beskt, i England uppfunnet öl. Har fåll sitt namn
deraf, alt det i anseende till sin styrka är bäst
passande för bärare (porters).
PORTERAD, pårrlèradd, a. 2. (fr. Porlé)
Hågad, fallen (för).
PORTFÖLJ. pårrlfö’llj, m. 3. (fr. Porlcfeuille)
<) Förvaringsfodral för papper och dokumcnlcr;
pappersväska, brefväska. — 2) (fig.) En ministers
eller ett statsråds embetsbefattning. — 3) (Gg.)
Samling af ritningar eller gravurer.
PORTGAFVEL, m. 2. pl. — ga/lar. Se
Port-halfva.
PORTGALLER, n. 5. Galler i öfra delen
af en port, hvarigenom man kan se och tala
med folk.
PORTGÅNG, m. 2. Gång, som förer till en
port.
PORTHALFVA, f. 4. Ena delen af en port,
sorn beslår af två särskilta stycken.
PORTHAMMARE, m. 2. pl. - hamrar. Se
Portklapp.
PORTIK, pårrti k, m. 3. (fr. Porliquc, lat.
Porlicus) Bcläckt gång emellan pelare, Öppet
galleri.
PORTION, pårrlschön. m. 3. (lat. Porlio, af
Pars, del) 4) Andel, lott. — 2) Viss myckenhet
af mat, som vid en måltid tilldelas hvar och en
af de spisande.
PORTKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar. Liten
kammare vid en port, der porlvaktaren bor.
PORTKLAPP, m. 2. Rörlig mclallklump,
an-bragt på en port, för att dermed kunna slå mot
en inunder sittande metallplan, till tecken att
mnn vill slippa in.
PORTKLOCKA, f. 4. 4) Klocka, anbragt på
en port, och hvarpå man ringer, då man vill
slippa in. — 2) Klocka i en fästning, bvarmed
gifves tecken till portarnes öppnande och
stängning.
PORTLAK, pårrtlåck, m. sing. Köksväxt, som
brukas stufvad, i soppor och till salad. Portulaca
oleracea.
PORTLIDER, n. 3. Se Porlsköfve.
PORTLUCKA, f. 4. Stängsel för port å fartyg.
PORTNÄR, porlnä r, m. 3. Se Porlvakl.
PORTO, på‘rrio. (ilal.) Se Postporto. P.
[ranco, fri för poslafgift.
PORTPENNINGAR, pört––––, m. 2. pl.
Af-gift för inträdet genom en port.
PORTRYMPÉL, pörlry’mmp’l, m. 2. pl.
— rymplar. (skepp.) Tröskel i en styckeporl.
PORTRÄTT, pårrlrätt, m. 3. (fr. Porlrail)
4) Målning af en viss persons anletsdrag. Taga
p. af någon. — 2) (fig.) Skildring. —Syn.
Konterfej.
PORTRÄTTERA, pårrträtèra, v. a. 4.
Af-måla en person.
PORTRÄTTMÅLARE, pårrlra llmå’lare, m. 3.
Målare, sorn isynn. sysselsätter sig med all måla
porträtter.
PORTRÄTTMÅLERI,–––––-ri’, n. 3. eller
PORTRÄTTMÅLNING, f. 2. Konsten att måla
porlräller.
PORTSCHÄS, pårrlschä’s, m. 3. (fr. Chaise
å porleurs) Se Bärstol. — Ss. P-bärare.
PORTSTEN. m. 2. Afvisare vid en port.
PORTSTÖTTA, f. 4. (skepp.) Porlslöllor
kallas spanten, som formera kanonportarnes sidor.
PORTVAKT, m. 3. ell. PORTVAKTARE,
m. 5. PORTVAKTERSKA, f. 4. Person, hvars
befallning är att passa på och öppna porten för
kommande, sarnl deremcllan hålla den stängd.
PORTVIN, på’rlvi’n, n. 3. Etl slags rödt vin
ifrån släden Porto i Portugal.
PORTÅDER. pöriå’d’r, f. 4. pl. — ådror.
Stammen af en blodåder, som bildas af flera
tillförande ådror i underlifvet, och dcrcfter går in i
lefvcrn, der don åter förgrenar sig och lemnar
ämnet till gnllbcredningen.
PORTÅDERSYSTEM, n. 3. (anat.) P-cl kallas
alla de blodådror, som förena sig i portåderns
slam.
PORÖS, porö’s, a. 2. Full af porer, pipig,
hålig.
POSITION, –tschön, f. 3. (lat. Posilio) 4)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
