Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Polerhamra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POL
POL
229
POLERHAMRA, v. a. 4. Hamra drlfvel gods
med polerhammare, för att släta ojemnheterna.
POLERHJUL, n. 5. Se Polerskifva.
POLERING. f. 2. 1) Förrättningen, arbetet,
då något poleras. — 2) Polerad yta.
POLERMASKIN, - èrmaschfn, m. 3. Enkom
inrättad maskin, hvarmed vissa föremål poleras.
[— machin. |
POLERQVARN, f. 2. Polermaskin, som
drif-ves med vatten eller ånga.
POLERPULVER, n. 5. Pulver, som brukas
till polering.
POLERSKIFVA, f. 4. Skifva eller hjul af
hårdl trä, som begagnas till polering. i del den
kringvefvas på samma sätt som en slipsten.
POLERSTEN, m. 2. Finslipad hård slen,
som begagnas lill polering af guld- eller
siifvcr-arbelen.
POLERSTOCK, m. 2. Städ, som bleckslagare
begagna lill underlag för sill arbete.
POLERSTÅL, n. 5. Hårdt finpoleradt slål,
som begagnas till polering.
POLHÖJD, f. 3. Himmelspolens höjd öfver
en orts horisont. —- Syn. Latitud.
POLICHINEL, pålischinä’ll, nom. prop. m.
(fr. Polichinrlle, af ital. Pulcinella) Ett slags
löjlig personnage uti italienska skådespel.
POLIS, - i s, f. 3. (fr. Police. från grek.
Po-lileia, statsförvaltning) i) Särskilt styrelse eller
uppsyningsmakt i en slat eller ett mindre
samhälle inom en stat, hvilken del tillhör atl sörja
för invånarnes säkerhet, lugn, beqvämlighet o. s. v.,
samt atl vaka öfver de till delta ändamål utgifna
författningars eflerlefnad. P-en är antingen
Kriminel P. eller Sundhetspolis. — Kallas af
lägre folket Uppsyningeii. — 2) P-en benämnes
äfven del ställe eller hus, der sådan styrelse har
sitt säte. — 3) Försäkringsbref. — Sa.
P-ljen-s teman.
POLISBETJENT, - fsbetjä’nt, m. 3. Lägre
uppsyningsman vid polisen. Kallas numera
Poliskonstapel.
POLISFÖRBRYTELSE, f. 3. öfverträdelse af
polisförfattning.
POLISFÖRFATTNING, f. 2. Författning, som
rörer sådana mål, hvilka höra till polisens
handläggning.
POLISKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar. Hus
eller rum, der polisen har sina sessioner.
POLISKOMiMISSARlE, - fskåmmissarie, m. 3.
Högre polisljensleman, som har uppsigten öfver
ett distrikt. [— com —.]
POLISKONSTAPEL, - i’skånnståp’l, m. 2. Se
Polisbetjenl. [— consl —.]
POLISLAG, m. 2. Se Polisförfallning.
POLISMAKT, f. 3. Den del af statsmaklen,
som vakar öfver polislagarnes eflerlefnad.
POLISMINISTER, - fsminCssCr, m. 2. pl.
— islrar. Minister, som slår i spetsen för
polismakten i en stal.
POLISMÅL, n. 5. Sådant rättegångsmål, som
bör till polisens handläggning.
POLISMÄSTARE, m. 5. Embetsmän, som är
chef för polisen i en stad.
POLISONGER, påliså’nng’r, m. 3. pl.
Kindskägg.
POLISUPPSYNINGSMAJj, m. 3. pl. — män.
Se Polisbetjenl.
POLISVÄSENDE, n. sing. Allt hvad som
tillhör eller har sammanhang med polisen i en stat.
POLISÄRENDE, n. 4. Sådant ärende, sorn
tillhör polisens handläggning.
POLITI, - - ti’, f. 3. (grek. Polileia,
statsförfattning) Sammanfattningen af de för en slat
gällande författningar, rörande invånarnes
säkerhet, lugn, beqvämlighet, m. m.
POLITIK, –i’k, f. 3. (grek. Polilikä’) i)
Statsvetenskap, statskonst, statsklokhet. — 2)
Slughet, illistighet.
POLITIKUSS, - Iflikuss, m pl. — lici eller
— liker, skämlv. — tikusar. 4) Statsman. — 2)
Slug, illistig, slipad man. — 3) En, som är fallen
för all politisera. — Skrifves äfv. Politicus.
POLITISERA, v. n. 4. Tala om
statsangelägenheter. — Syn. Kannslöpa (förakll.) —
Politiserande, n. 4. o. Poliliserin g, f. 2.
POLITISK, a. 2. 4) Som har afseende på
statskonsten. — 2) Slaisklok. — 3) Slug, slipad,
illistig.
POLITISKT, adv. 4) I afseende på
statskonsten. — 2) Statsklokt. — 3) Klokt, slugt.
POLITUR, –yr. f. 3. (lat. Poli lur a)
Glans-slipning, glans, glatt yta. — Syn. Polering.
[— tyr.l
POLKA, pa llka. f. 4. 4) Elt slags dans,
ursprungi. polsk. — 2) Musiken derlill.
POLKA, på’llka, v. n. 4. Dansa polka.
POLKÖR, pållkö’r, m. 3. En, som dansar
polka.
POLKÖS, pållkö’s, f. 3. Qvinna, som dansar
polka.
POLLARE. m. 5. (skepp.) Så kallas de öfver
relingen uppslående topparne af sparllimren,
hvar-vid varpgods och svåra tåg faslgöras.
POLLETT, pålä*ll, m. 3. (af lat. Pollet, den
gäller) Litet kort, som gäller för inträde på ett
ställe
POLLUTION, pulluschön, f. 3. (lal. Pollutio)
Ofrivillig sädesulgjutelse under sömnen.
POLLUX, på’llux. Se Caslor.
POLSK. på’lsk, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på Polen eller dess innebyggare. P-a
sjukan, se Polska marlofvan (under Marlofva).
POLSKA, på’lska, f. 4. 4) Polsk qvinna. —
2) Polska språket. Tala p. — 3) (uttalas
på’ll-ska) a) En ifrån Polen kommen, allmänt bekant
dans i % takt. Dansa p. — b) Musiken dertill.
POLSTJERNA, f. 4. Se Nordsljerna.
POLTRON, se Pullron.
POLYANDRIA, - - anndrfa. f. sing. Trettonde
klassen i Linnés växtsystem, innefattande många
ståndare, minst tretton, fästade på pistillens fäste.
POLYARKI, pålyarrki’, f. 3. (från grek.)
Mång-välde. [— archi.)
POLYEDER, pålyéd’r. m. 2. pl. — edrar.
(från grek.,* geom.) Mångsidig solid figur.
POLYGAMI, pålygami’, f. 3. (från grek.) 4)
Månggifte. — 2) 23:dje klassen i Linnés
växtsystem, innefattande växter med slåndare och
pistiller, dels i samma blomma (tvåkönad), dels i
enkönade blommor.
POLYGLOTT, pålyglå’it, m. 3. (från grek.)
Bibel på flera språk.
POLYGON, pålygön, m. 3. (från grek.; geom.)
Månghörnig figur, månghörning.
P0LYH1ST0R, pålyhistårr, m. 3. (från grek.)
En. som är kunnig i många vetenskaper;
mång-lärd.
POLYMNIA, poly’mmnia, nom. prop. f. (grek,
myt.) Sånggudinnan för den högre lyriska poesien
och vältaligheten.
POLYP, -y’p, m. 3. (grek. Polypus, mångben)
4) (nat. hisl.) a) (hos de Gamle) Se Jällepolyp.
— b) (nu) a) Ett talrikt slägtc af Blöldjur med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
