Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Matroslärft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAT
MATROSLÄRFT, n. 3. Ett slags blå- och
hvitrandigt, röd- och hvilrandigl, eller blå-,
röd-och hvitrutigt lärft.
MATROSPRESSNING, f. 2. Personers, isynn.
sjömäns, bortförande med våld och tvingande till
sjöljenst.
MATRUM, n. 3. Rum, der man vanligen
spisar.
MATS, måtts, nom. prop. m. Elt mansnamn.
(Talesätt) Taga sin M. ur skolen, draga sig ifrån
en sak, ett förelag, som faller besvärligt eller
synes farligt.
MATSAFT, m. 3. Se Chylus.
MATSAL, m. 2. Stort rum, hvari man
vanligen spisar.
MATSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. Sedel,
innehållande förteckning på de maträlter, som
böra tillagas eller finnas tillagade till elt mål.
MATSKED, f. 2. Sked, som begagnas vid
spisning.
MATSKOTT, n. 3. (ford.) Sammanskott af
matvaror och andra persedlar, som vissa dagar af
året erlades till preslerskapet.
MATSKÅP, n. 5. Skåp, hvari mat förvaras.
MATSMÄLTNING, f. 2. De förtärda
näringsämnenas smältning eller upplösning i magen och
förvandling till ämnen, som äro tjenliga för
kroppens underhåll. — Ss. M-s organ.
MATSMÖR, n. sing. Smör, som begagnas vid
matlagning.
MATSNUGGARE, m. 5. Se Bordvän.
MATST1LLA, v. a. i. (föråldr.) Tillfredsställa
ens matlust.
MATSTRUPE, m. 2. pl. — strupar, (anat.)
Kanal, som ifrån munnen leder födoämnena till
magen.
MATSTÄLLE, n. 4. Ställe, der mat lillagas
och emot betalning hålles kunder tillhanda.
MATSVAMP, m. 2. Ett slags till mat nyttig
svamp. Bolcius edulis.
MATSÄCK, m. 2. 1) Säck, påse, hvari mat
föres på Tärd, vandring, dagsverke, o. s. v. — 2)
Mat, som sålunda medföres. (Talesätt) Rätta
munnen efter m-en, rätta utgifterna efter
inkomsterna. — Sa. M-smat.
MATT, a. i. L 1) Besvärad af mallhet (se
d. o.). Den sjuke är myckel m. Känna sig
m. — Syn. Svag, Medtagen, Afmattad, Utmattad,
Uttröttad. — 2) Som uttrycker, röjer matthel,
svaghet. En m. blick. M-a ögon. M. röst.
M-a steg, rörelser. — 3) (fig.) Kraftlös, utan
styrka. M. stil, m-a verser. — 4) Ulan glans,
utan polilur. M-a färger. M. förgyllning,
för-silfring. — 3) Som ej synes tydligt. M. bokslaf
i tryck.
MATT. IL (i schackspel, från arabiskan. Säges
om ena spelarens kung, då han står i schack och
ej kan flytta, ulan alt åter komma i schack. Göra
någon m. Schack och m.
MATTA, v. a. 4. Göra mall. — Syn.
Af-matta. Utmatta, Uttrötta. — M-s, v. d. Blifva
matL — M-nde, part. akt. Brukas ofta nästan
adjektivt, t. ex. M. sjukdom. — Ma t lan de,
n. 4.
MATTA, f. 4. 4) Fläladt arbete af säf, halm,
bast, rör, o. s. v., till golfbcläggrfng, varors
inpackning, o. s. v.; äfven väfnad till golfbeläggning.
— 2) Golfbeläggning af dylika ämnen. — 3)
(handelst.) Viss myckenhet af vissa varor, t. ex: En
m. silke, 4 knippor. — Ss. Mallbindare,
-flälare, -fläterska.
MATTEGRÄS, n. 3. En ormbunkväxt.
Ly-II.
MED Si
copodium clavalum. Kallas äfven Mattlummer,
Kalfrefvor. Kalfmossa, Vispmossa.
MATTFÄRG, m. 3. Blandning af salpeter,
koksalt och alun, som strykcs på förgyllda
arbeten, för att göra dem matta.
MATTHET ell. MATTIGHET, f. 3. Högst
obehaglig känsla af svaghet i hela kroppen,
MATTIMME, måt-lfmme, m. 2. pl. —
limmar. 4) Viss timme på dagen, då man vanligen
spisar. — 2) En timmes tid, som arbetare vanligen
hafva fri, då de äla middag.
MATTLUMMER, m. sing. Se Mallegräs.
MATTNING, f. 2. Förfarandet, då förgyllda
eller försilfrade arbeten mattas.
MATTNÅL. f. 2. Elt slags stor nål, som
brukas till matlflätning.
MATTPOLERA, v. a. 4. Polera elt arbete
helt svagt, så alt det endast får en matt yla. —
Mallpoler ande, n. 4. o. Mal t poler ing, f. 2.
MATTPUNS, m. 2. Elt slags puns, som
begagnas alt gifva vissa delar af metallarbelen en
matt yla.
MATTRAM, se Matram.
MATTSJUDA, v. a. 3. (böjes som Sjuda)
Genom kokning gifva elt arbete matt yla. —
Mallsjudning, f. 2.
MATTSLIPA, v. a. 4. Genom slipning gifva
ett arbete malt yta. — Mallslipande, n. 4. o.
Mallslipning^ f. 2. *
MATTÖGD, a. 2. Som har matta ögon.
MATVARA, f. 4. (mest i plur.) Säges om
sådana ämnen, som begagnas eller beredas till mat;
äfv. allt slags färdiglagad mal.
MATVIN, n. 3. Vin, passande alt dricka vid
måltider.
MATÄPLE, n. 4. Äplc af sådan sort, som
begagnas vid matlagning.
MAUK, m. sing. (t. Mauke) Elt slags skabb,
på häslars ben.
MAUR1TIAPALM, mauriTtsiapållm, f. 3. En
art af palmslägtei i S. Amerika, hvaraf de vilda
inbyggarne hafva alla sina förnödenheter.
Mau-rilia aeuleala.
MAUSOLÉ,––––-lé, m. 3. Grafkor eller
graf-hus af utmärkt prakt, till vård för någon stor
man, sådant som drottning Arlemisia lät bygga
till minne af sin aflidne gemål Mausolus, konung
i Karien.
MAXA, v. a. 4. (pop. o. fam.; egentl. finskt
ord) Kosta.
MAXILL, - fil, f. 3. (lat. Maxilla) Maxiller
kallas det undra käftparet uti insekters mun.
MAXIM, - fm, m. 3. (af lat. Maxima, näml.
regula) Grundsats.
MAXIMUM, måximumm, n. sing. (lat.) Del
högsta eller största.
MECCABALSAM. mä’ckabållsamm, m. sing.
En som läkemedel berömd balsam, som fås af
irädet Balsamodendron gileadense i Syrien och
Arabien.
MECENAT, mesenål, m. 3. (af Mxcenas,
kej-sar Augusti minister och gunstling saml Horatil
och Virgilii vän och gynnare) En, som befordrar
konst och vetenskap.
MECHANIK, m. fl., se Mekanik, 8ec.
MED, mä’d, prep. Betecknar: 4)
Beledsagande, åtföljande, sällskap, förening. Följa m»
någon. Han kom m. mig. Vara i följe m.
någon. Tåga i fäll m. en slor här. Lefva i
god sämja m. någon. Tala, språka m. någon.
Resa i sällskap m. en bekant. Han gifte sig
m. henne. Blanda ihop del ena m. del andra.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
