Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Marig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
MAR
MAR
apoteksväxt, med purpurröda blommor och
hvitfläckiga blad. Carduus marianus.
MARIG, a. 2. Se Tofvig.
MARIN, -i’n, m. 3. (fr. Marint) Sjöväsende;
sjömakt.
MARINERA, v. a. 4. (fr. Mariner) Bereda
kött, fisk med kryddor, eller inlägga i ättika och
kryddor, antingen för smaken skull eller för alt
längre kunna hålla sig.
MARINREGEMENTE, - i’nrejemä’nnle, n. 4.
Benämning på sjöarlilleriregementet i Carlskrona.
MARINSOLDAT, - fnsålldåt, m. 3. Sjösoldat.
MARIONETT,–––––-näTt, m. 3. (fr.
Marionette) 4) Leddocka, som genom mekanik eller
trådar efterhärmar menniskors rörelser. — 2) (fig.
fam.) Person, som låter sig ledas af andra.
Leddocka
MARIONETT-SPEKTAK EL, - - - nä
ttspäck-tåk’l, n. 3. Skådespel, hvarvid marionetter
föreställa menniskor.
MARK, f. 3. 4) Ursprungligen. Tecken, märke.
Deraf: Spelmark (ell. förkortadt äfv. Mark).
Bibehåller ännu på vissa orter, i folkspråket, denna
sin egentliga bemärkelse. — 2) Fordom och ännu
i vissa länder antagen vigtsenhet. Fick sitt namn
deraf, att dilhörande vigllod måste vara försedt
med konungens märke, d. v. s. krönt. Är af
tvenne slag: Kölnisk och Troisk, af hvilka den
förra, som är J/20 tyngre än den sednare, och
användes hos oss såsom mynt- och guldvigt,
motsvarar nära % skålpund viklualievigt. I dagligt
tal menas med Mark detsamma som: skålpund
viktualievigt. — 3) (ford.) Enheten i flera länders
myntsystem, motsvarande en mark fint silfver eller
s. k. lödig mark, d. v. s. verklig silfvermark.
Räknad mark kallades deremot den, som
förekom i allmänna lifvet och var till värde, på olika
tider, ganska olika. Räkning i mark bibehåller
sig ännu i vissa orler af Sverige, och beräknas
der marken till 8 slyfvcr eller 2 skilling rgds.
För denna bem. är plural lika med singular. t. ex.:
1000 lödiga mark. (Talesätt) Byta, dela m.
om m., med iakttagande af vederbörlig proportion.
— 3) Qvantitct af en vara, motsvarande en marks
vigt. En m. fisk. Två m-er smör. — Syn.
Skålpund. — 4) (ford.) a) Gränsmärke, råmärke.
Deraf gamla ordet Marksleinar, råstenar. — b)
Gränstrakt, gränsland (äfv. i tyska språket). Deraf
många ortbenämningar, isynn. i Tyskland, såsom
grefskapet Mark i Westfalen, Mark Brandenburg,
Altmark, Uckermark. — c) Emedan gränsländer
fordom merendels utgjordes af stora,
ogenomträngliga skogstrakter, fick Mark äfven betydelsen af
Skog. I denna mening kallades Dalsland fordom
Marker eller Markerna. Deraf äfv. ortnamnen
Lappmark, Finnmark, Kolmorden (fordom
Kol-mork). Likaså fordom Markamen, d. v. s.
skogsmän, stigmän, röfvare; ödemark, m. fl. — 5) (nu)
a) Jordområde, större eller mindre. Sveriges
rikes m. Stockholms stads m. Hemmanets,
torpets m. — Syn. Jord. Grund, Ägor. Botten.
— b) Jordens yla i allmänhet. M-en är grön.
Ligga på. bara m-en. Slå till m-en. (Pop.
talesätt) Gå i m., duka under. — Deraf
samman-sällningarnc Slätmark, Skogsmark, Ängsmark, m. fl.
— Syn. Jord. Backe. — c) Jordmån. Bördig
m. — Syn. äfv. Grund, Botten. — d) Fältet (i
motsats till stad, by, gård, boning), innefattande
i denna mening både åker, äng, skog och berg.
Han är ute på ell. i m-en. — e) Viss del af en
gårds område, begagnad till särskilt bruk. Deraf
benämningarnc Betesmark, Utmark.
MARKAS1T, - - i t, m. 3. Se Vismulh.
MARKATTA, f. 4. (t. Meerkalze) 4) Ett
slägle af Aporna, innefattande den gamla verldens
egentliga apor. Cercopilhecus. — 2) (fig. fam.)
Ful menniska.
MARKATTANSIGTE. n. 4. (fam.) Ganska
fult, otäckt ansigte. — I samma mening säges äfv.
Markallfysionomi.
MARKEGÅNG, m. 2. Det lagligen fastställda
pris, hvarefter ränlepcrsedlar och dagsverken
beräknas i penningar.
MARKEGÅNGSSÄTTNING, f. 2. Årlig
bestämning af markegången i hvarje län, genom tvenne
ombud af hvarje riksstånd.
MARKEGÅNGSTAXA, f. 4. Genom
marke-gångssällning uppgjord årlig taxa, utvisande det
pris å kronans ränlepcrsedlar, hvarefter de skola
betalas.
MARKERA, v. a. 4. 4) Märka, beteckna. —
2) Antyda; utvisa. — 3) Genom marker beteckna,
huru ett spel slår. — Markerande, n. 4. o.
M a r k e r i n g, f. 2.
MARKETENTARE, –lä’nnlarc, m. 5. (ital.
Mercalante, af lat. Mercari, handla) En. som
håller handel eller värdshusrörelse i falt. Har i
fem. Ma rketcnlerska.
MARKETENTERI, –lännteri’, n. 3. 4)
Handel eller värdshusrörelsc i fält. — 2) Ställe,
der sådan handel eller värdshusrörelse hålles.
MARKGREFLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en markgrefve eller markgrefvar.
MARKGREFVE, m. 2. pl. — grefvar. (af
Mark, gräns) Betydde ursprungligen grefve eller
befälhafvarc i en med besättning försedd tysk
gränsprovins. Desse fingo under tidens lopp
ärftlig värdighet och blefve slutligen sjelfständiga
riksfurstar, t. ex. M-fvarne af Baden, Brandenburg,
m. fl. [Marggrefve.]
MARKGREFSKAP, n. 3. o. 3. En
markgref-ves område, land.
MARKGREFVINNA. f. 4. En markgrefves
gemål, enka efter en sådan, eller regerande
furstinna i ett markgrefskap.
MARKIS, marrkfs, m. 3. 4) (fr. och eng.
Marguis, ilal. Marchese) 1 Italien, Frankrike
och England fordom detsamma som Markgrefve
i Tyskland, i dess ursprungliga befattning. Är
numera en titel, som tillkommer vissa adeliga
personer, hvilka stå på gränsen emellan don högre
och lägre adeln. Har i England och Italien raug
näst framför grefve. — 2) (fr. Marquise)
Solskärm uppöfver fönster eller lälldörrar.
MARKISAT, –åt, n. 3. o. 5. En markis*
värdighet eller länderi.
MARKISINNA, f. 1. En markis’ fru, doUer
eller enka.
MARKMUS, f. 5. pl. — möss. Gemensam
benämning på några arter af Lemmelslägtet.
MARKNAD, m. 3. Utlyst sammankomst af
köpare och säljare, på viss uppgifven lid och ort.
Öppna, sluta, hålla m. / denna stad är det
två m-er om året. (Talesätt) Göra god, dålig
m., godl, dåligt köp. Han skall icke rosa m-en,
det skall bekomma honom illa. De förslå
hvarandra som två tjufvar på en m., äro i godt
förstånd med hvarandra. — Syn. Köpstämma. —
Ss. M-sbod, -sbuller, -sdag, -sfarare,
-sfolk, -sgods.
MARKNADSFRID, m. sing. Det högre skydd,
lagen fordom tillförsäkrade dem, som besökte
marknader, och hvilken vid marknads början mod viss
ceremoni utblåstes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
