- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
75

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mantalsskrifva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAN

MAR

75

MANTALSSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som
Skrifva} Uppföra i manlalslängden. Hvar och
en m-es i den församling, der han är boende.

MANTALSSKRIFVARE, m. 3. Tjensteman,
hvilken det tillhör att förrätta mantalsskrifningarna
inom ett visst uppbördsdistrikt.

MANTALSSTÄMMA, f. 4. Pålyst
sammankomst af de skaltskyldige i en församling, för att
blifva mantalsskrifna.

MANTEL, månnt’l, m. 2. pl. manilar. (lat.
Mantellum) 4) Kappa. Brukas för denna bem.
numera endast i fråga om furstliga personer och
vissa främmande folk. Furstlig m.
Konungamantel. Kabylernes mantlar. — 2) Betäckning
af ylle, som lägges omkring lindebarn, innanför
lindan. — 3) (fig.) Se Täckmantel. — 4) (nat.
hisl.) Den åt sidorna vidgade rygghuden på
blötdjur. — 3) (artil.) Beklädnaden på kanonformar.
— 6) Utanform. som vid klockgjutning ger
skap-nad åt klockans utsida. — 7) (skepp.) Ett tåg,
som föröker en taljas mekaniska kraft. — 8) (bot.)
J. Mariæ m.. se Kåpor t.

MANTELETT, manntelä’tt, m. 3. (fr.
Mante-let; fortif.) Elt slags rörligt bröstvärn ell.
blindverk, som fordom förslå sappören sköt framför
sig till betäckning emot muskötelden.

MANTILJ, manntfllj, m. 3. Elt slags liten
fruntimmerskappa.

MANUAL, –ål, m. 3. 4) Se
Kyrkohandbok. — 2) Klaviaturen för händerna, på ett orgvcrk.

MANUFAKTUR, - -facktur, f. 3. 4) Skråfri,
större slöjdinrättning, hvarvid flera handtverks
konstfärdigbel erfordras, för alt i stor myckenhet
och med stor fullkomlighet tillverka en eller flera
varor. — 2) Större inrällning för metallers
förädling, dels med maskiner och handarbete tillika,
dels med blott handhammare. — Se f. ö. Anm.
vid Fabrik. — Ss. M-inrättning. (—faclure.]
MANUFAKTUR-DISKONT,–––––ürdisskånnl.
m. 3. Offentlig låneinrättning för fabrikörer och
manufakturister.

MANUFAKTUR-HAMMARE, m. 2. o. 3. pl.
— hamrar och — hammare. Smideshammare
till förädling af gröfre metaller, såsom jern, stål,
koppar och messing.

MANUFAKTURIST, ––isst. m. 3. Den,
som äger frihet att ulan skråtvång idka ett
handtverks- eller slöjdyrke.

MANUFAKTURSMIDE, - - facktür –, n. 4.
De jernarbelen, som dels med maskiner och
handarbete tillika, dels med blott handhammare kunna
förfärdigas.

MANUFAKTURSTÄMPEL, m. 2. pl. —
stämplar. Stämpel, som efter vederbörlig besigtning af
Hallrätt åsätles en fullgod befunnen manufaklurvara.

MANUFAKTURVARA, f. 4. Sådan vara, som
tillverkas genom manufaktur.

MANUFAKTURVERK, n. 3. Större
manufaktur-inrättning.

MANUSKRIPT, –skrfppt, n. 3. o. 3. 4)
Handskrift. — 2) Skrift, hvarcfler någonting tryckes.
[— script.]

MANVUXEN, a. 2. neutr. — et. Kommen till
manbar ålder.

MANÖVER, manöVr, m. 3. pl. — övrer.
(fr. Manoeuvre, af lat. manus, hand, och oper ar i,
verka) <) Rörelse, som trupper på slagfält eller
exercisplats verkställa. — 2) Hvar och cn särskilt
rörelse, som verkslälles med elt fartyg, jemte
dertill nödiga arbeten. — M-n kallas den
vetenskap, som lär alt, med eller utan seglens och
vindens tillbjelp, med fördel regera elt fartyg, vid

alla förefallande händelser. — 3) (fig.) Förfarande.
En klok m.

MANÖVRERA, v. a. o. n. 4. 4) Göra
rörelser med trupper eller mod ett fartyg. — 2) (fig.)
Förfara, laga, anstalta; stämpla; så begå, drilla
en sak. — Manövrering, f. 2.

MAR, gammalt ord, som betyder: haf, sjö.
Förekommer ännu i åtskilliga sammansalla ord,
isynn. ortnamn, såsom Marslrand, Sandemar, m. fl.

MARA, f. 4. 4) En om nätterna, under half
sömn, angripande andläppa, förenad med de
obehagligaste drömmar och en högst plågsam känsla,
liksom om en svår tyngd tryckte bröslet.
Till-skrefs fordom: — 2) Ett förment trollväsende,
som, under skepnad af en dels ung, dels gammal
qvinna, troddes sätta sig öfver den sofvandes bröst.
Deraf uttrycket: Ridas af m-n. — 3) (fig. fam.)
Liderlig och fräck, eller ful och stygg qvinna.

MARABUPLYM. mårabuply’m, m. 3. Ganska
fin. ullartad, hvit fjäder, hvilken af fruntimmer
bäres som prydnad på hufvudct. Äkta m-er (ås
af Marabu-Slorkcn eller Adjutanten, oäkta af
andra storkarler och påfåglar.

MARABUT, –ül,m. 3. Mohammedansk prest
i Afrika.

MARASQUIN, –skä’nng, m. (ital.
Mara-squino) Ett slags fin, distillcrad likör af moreller
och brännvin med åtskilliga tillsatser.

MARBJÖRK, f. 2. Se Dvergbjörk.

MARBUSKE, m. 2. pl. — buskar.
Dverg-artad, vresigt växt buske.

MARCHANTSMOSSA, marrschånntsmå’ssa,
f. 4. Ett moss-slägte äfv. kalladt Källmossa.

MARDUSA, marrdüsa, f. 4. (pop.; förvrängdt
af Medusa} Stor, tung och lunsig qvinna, flunsa.

MAREFLÜNDRA, f. 4. En art Flundra, 4‘/2
fot lång, med slät, aflång kropp. Pleuronectes
Cynoglossus.

MARELD, mårélld, m. 2. Gnistrande
ljusflammor om naiten. i vissa hafstrakter.

MARENG, se Maräng.

MARG, mårrj, adj. 4. (gam.) Mycken.

MARGAHANDA, mårrgahånnda, a. oböjl.
(för-åldr.) Mångahanda.

MARGALUNDA, adv. (föråldr.) På
mångfaldigt sätt.

MARGARINSYRA, marrgari’nsy’ra, f. sing.
(kem.) Elt slags fet syra, som erhålles af palmolja,
mcnniskofett, m. m.

MARGFALDIG, mårrjfålldigg, a. 2. (föråldr,)
Mångfaldig.

MARGGREFVE, mårrjgréve, se Markgrefve.

MARGINAL, marrjinål, m. 3. (af lat. Margo)
Oskrifven brädd på skrifvet papper eller otryckt
brädd på tryckt. (Fig. fam.) Hålla vid m-en, i tukt.

MARGKUNNIG, mårrjkünnigg, a. 2. (föråldr.)
Mångkunnig.

MARGRÄS, n. 3. En art Rör, hvars
blomvippa liknar ett rågax. Arundo arenaria.

MARIAGE, mariåsch, n. sing. (fr.) Ett
kortspel på två. tre eller fyra man hand.

MARIA, marfa, nom. prop. f. Qvinnonamn.
Jungfru M., Jesu moder. (Bot.) Jungfru Marie
Hand, Lin. Sec., se Hand, Lin, &c.

MARIEBILD, marfebflld, m. 3. Bild af
Jungfru Maria.

MARIEDAG, m. 2. Den dag, som i
almanackan är betecknad med namnet Maria.

MARIENGLAS, marfännglås, n. sing.
(mineral.) Storbladig glimmer, hvilken kan begagnas
som glas. Kallas äfv. Ryskt glas.

MARIENTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free