Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Valda exempel på loflig handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 219
föda upp den här ungen själf eller låta någon föda upp honom åt mig;
för si han är ovanligt kry och duktig, och om sex månader skall han
betinga minst ett hundra dollars. Om ett eller ett par år står han i
dubbla värdet, om han utbjudes på rätt ställe; så att nu kan jag inte
lämna honom för en cent under femti.”
“ Stop}) där, främling ; det är då alltför orimligt begärdt ! ” invände
karlen.
“ Jag har sagt summan,” förklarade Haley bestämdt.
“ Jag bjuder tretti för honom, men icke en cent mera,” återtog främ¬
lingen.
“ Nå, jag skall göra er ett förslag,” sade Haley och spottade ånyo
eftertryckligt. “ Jag jämkar litet med mig och säger fyrtifem; men
det är också sista priset.”
“ Nåja, kör till då! ” sade karlen efter några ögonblicks besinning.
“ Topp ! ” utropade Haley. “ Hvar går ni i land ? ”
“ I Louisville,” ljöd svaret.
“ Louisville,” gentog Haley. “ Förträffligt, vi komma dit i skymnin¬
gen. Ungen ligger då och sofver — det är som beställdt — ni tager
honom helt obemärkt — utan allt skrik och oväsen— jag tyckerom, att
affärerna gå tyst och stilla för sig; hatar allt bråk och alla tillställnin¬
gar”
Sedan därefter den bestämda summan vandrat öfver från främlingens
plånbok till slafhandlarens, tände denne helt belåten sin cigarr.
Det var en lugn och klar afton, när La Belle Rivi&re lade till vid
kajen i Louisville. Lucy hade hela tiden suttit med gossen i sitt knä;
han var nu djupt insomnad. Då hon hörde hamnplatsens namn ropas,
lade hon barnet skyndsamt ifrån sig i en tillfällig bädd, som hon till-
redt medels sin kappa i en fördjupning bland saker; därpå sprang hon
fram till landgången i förhoppning att bland de talrika hotell uppassare,
som trängdes på kajen, möjligen upptäcka sin man. Helt intagen af
denna tanke, lutade hon sig fram öfver relingen och späjade ifrigt bland
den böljande folkmassan ; under tiden fylldes rummet mellan henne och
barnet af talrika passagerare.
“ Nu är tiden inne,” sade Haley i låg ton och lyfte upp den sofvande
gossen, hvil ken han öfverlämnade åt den nye ägaren. “ Väck honom
bara inte nu, så att han börjar skrika, ty då har ni flickan på halsen,
innan ni vet ordet af.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
