Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lösöret bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET,
LÖSÖRET BORTFÖRES.
EBRUARIMORGONEN blickade mulen och dyster in
genom fönstret på onkel Toms stuga. Dess matta
strålar föllo på bedröfvade ansikten, speglande sorg-
tyngda hjärtan. Framför elden stod det lilla bordet,
betäckt af en strykduk; på en stol bredvid hängde ett
par grofva, men rena och nystrukna skjortor, och tant
Kloe höll just på att stryka en tredje, som låg utbredd
på bordet framför henne. Omsorgsfullt slätade hon ut
och öfverfor med strykjärnet hvarje veck och hvarje
fåll, medan hon tidt och ofta med handen aftorkade
tårarne som tillrade utför hennes kinder.
Vid bordets ena ände satt Tom; han hade bibeln uppslagen på sina
knän och lutade hufvudet mot handen. Hvarken han eller tant Kloe
yttrade någonting. Det var ännu tidigt på morgonen ; alla barnen
lågo tillsammans och sofvo i sin lilla grofva skottsäng.
Tom, som i fullaste mått ägde denna familjekärlek och detta
hemsinne, som äro så utmärkande för hans olyckliga ras, steg nu upp
och gick tyst fram till sängen för att betrakta sina barn.
“Det är sista gången,” sade han.
Tant Kloe svarade ingenting, men strök förtvifladt den grofva
skjortan, som redan var så slät den kunde blifva. Slutligen ställde
hon strykjärnet häftigt ifrån sig, satte sig ned vid bordet och grät
öfverljudt.
“Det är nog sant, att vi måste vara undergifna; men, min Gud, hur
§kall jag kunna det ? Om jag bara visste^ hvart du kommer och hur
(169)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
