Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ONKEL TOMS STUGA.
alldeles framför sig och en karl, som fattar henne vid handen och
hjälper henne upp för strandbrädden.
“Ni är en duktig flicka, hvem ni än må vara!” utropade mannen
med en mustig ed.
El ise igenkände i honom en landtbrukare, som ägde en gård icke
långt ifrån hennes förra hem.
“ O, Mr. Symmes, rädda mig — för Guds skull — göm mig ! ” bad
hon i häftig och upprörd ton.
“Ilvad i all världen!” utbrast Mr. Symmes. “Jag tror minsjäl
det är Shelbys flicka ! ”
“ Mitt barn — den här gossen — han har sålt honom ! Där borta
är hans nye master ” — och hon pekade ångestfullt mot Kentucky-
stranden. “O, Mr. Symmes, ni har själf en liten gosse!”
“Ja visst, liar jag så!” genmälte Mr. Symmes, i det han hårdhändt
men vänligt drog henne upp för den branta stranden. u I alla fall är
ni en rasande duktig flicka, och jag tycker om käckhet, hvarhälst jag
finner den.”
När de kommit uppför strandsluttningen, stannade Symmes.
“Jag skulle önska att kunna göra någonting för er,” sade han, men
jag har intet ställe att gömma er på. Det bästa ni kan göra är att gå
dit ” — och han pekade på ett stort hvitt hus, som låg ett stycke afsides
från byvägen. “Gå dit; där bo goda människor och deskola räcka
er en hjälpsam hand i hvarje fara. De äro alltid redebogna till sådant.”
“Gud välsigne er ! ” utbrast Elise af öfversvallande hjärta.
“ Ingenting att tacka för, alls ingenting!” genmälte Symmes.
“ Men ack, Mr. Symmes, ni skall säkert inte tala om för någon,
hvart jag gått! ”
“Hvad nu då, flicka! Hvem tar ni mig väl för? Det kan ni väl
begripa, att jag inte gör,” genmälte han. “Se så, gif er nu af som en
duktig och förståndig flicka, hvilket ni sannerligen också är. Ni har
ärligen förtjänat er frihet, och ni skall också få behålla den, så vidt på
mig ankommer.”
Elise tryckte gossen till sitt b*öst och skyndade med fasta steg bort i
den anvisade riktningen. Mr. Symmes stod några ögonblick och såg
efter henne.
“Shelby kanske inte kommer att tycka,” mumlade han, “att jag nu
handlat som en god granne ägnar och anstår; men hvad skall väl en
människa göra? Om han får fatt i en af mina flickor i samma knipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
