Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 ONKEL TOMS STUGA.
armen om moderns hals och sökte stoppa en bit af sin kaka i hennes
mun, sammansnördes hennes strupe af en kväfvande ångest.
“ Nej, nej, käre lille Harry, mamma kan inte äta förr än hennes
gosse är i säkerhet. Vi måste gå vidare och skynda oss, så att vi
komma till floden ! ”
Några ögonblick senare voro de åter ute på vägen, och Elise tvang
sig att gå framåt med lugna och stadiga steg.
Hon befann sig nu flere mil från något ställe, där hon var känd.
Ifall hon händelsevis skulle möta någon, som kände igen henne, så före¬
ställde hon sig, att hennes herrskaps allmänt bekanta godhet mot sina
tjänare i sig själf skulle vara nog att afvända alla misstankar, det hon
möjligen kunde vara stadd på flykt. Detta vore ju under sådana för¬
hållanden ganska osannolikt. Då därjämte såväl hon som hennes gosse
hade så ljus hudfärg, att de svårligen utan en alltför kritisk undersök¬
ning kunde förmodas vara af färgad ras, var det så mycket lättare för
dem att fortsätta sin flykt utan att väcka misstankar.
Lugnad af dessa tankar vågade hon framåt middagstiden stanna vid
en snygg bondgård för att hvila sig och köpa litet mat åt sig och sitt
barn ; ty sedan faran minskats i samma mån afståndet ökats och där¬
med äfven den onaturliga spänningen i hennes nervsystem aftagit,
kände hon sig både hungrig och trött.
Den vänliga, pratsamma bondhustrun syntes helt belåten att ha träf¬
fat någon, med hvilken hon kunde fa språka bort en stund, och hon tog
utan vidare frågor för god Elises uppgift, att “ hon var’ på väg till
goda vänner för att hos dem tillbringa en vecka ” — något som Elise
i sitt hjärta hoppades måtte till alla delar slå in.
En timme före solnedgången anlände hon till byn T. vid Ohio-floden,
visserligen trött och ömfotad, men alltjämt med spänstigt sinne. Hen¬
nes blick sökte genast floden, hvilken likt en annan Jordan låg emellan
henne och frihetens Kanaan.
Det var tidigt på våren, och den ur isens fjättrar lösta floden rullade
sina vågor med dån emellan tillbakavikande stränder. Stora drifis-
block vaggade tungt i det upprörda vattnet. Till följd af en egendom¬
lig bildning af Kentucky-stranden, som på detta ställe sköt ut en väldig
udde i floden, hade drifisen samlat sig i stor myckenhet, och den trånga
strömfåran, som krökte omkring udden, var full af hoppackad drifis.
Denna bildade sålunda en tillfällig damm för de drifvande isblocken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
