Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan kamrerskan väl kommit i jorden, helsade Mimmi på oss
flere gånger i veckan.
Vår kongl. sekter syntes synnerligen intresserad af hennes
sällskap, och många märkliga ting talades dem emellan.
Emellertid fick det ej någon riklig fart, emedan öfverstinnan
beständigt var med och afbrot deras filosofiska samtal, väl vetande alt
hennes kära man och konglig sektern voro i maskopi mot stackars
Mimmi, för hvilka planer de emellanåt fingo förebråelser, dock utan
verkan.
Olyckan ville emellertid att öfverstinnan och barnen, sedan
längesedan, lofvat att på några dagar resa ut på landet till lagman
Leon-hardsson på Walleberga, och en vacker dag stod ekipaget från
Wal-leberga för dörren med ett bref från lagmanskan, innehållande, att
man nu hemtade öfverstinnan med ijenliga medel, då eljest resan
troligen aldrig blef af den sommaren.
Öfverstinnan tog barnen med sig och reste.
Samma afton kom Mimmi — hon hade nu mig att helsa på.
— Ack, sade hon, vi få då en ensam stund tillsamman, en
stund som jag länge längtat efter; ty lilla Emma — det är
besynnerligt, med hennes förträffliga hjerta, — förstår ändå numera icke hvad
en sann vänskap emellan flickor vill säga, detla ljufva band, som så
lent slingrar sig kring tvenne systerliga själar.
På detla förslag var nästan ingenting annat att svara än ja —
och jag svarade ja.
— Ja — du, sota Margret, har pröfvat mycket, fortfor hon, du
har varit på det dystra Remminge. — Ack! hvad du måtte ha lidit
bland sådane menniskor.
— Sådane? de voro i högsta grad älskvärda menniskor, inföll
jag med någon hetta.
— Kan väl vara; men huru uppförde de sig ej mot sin arma
svägerska! — ty det kom ändtligen fram att den så noga gömda
personen var deras svägerska.
— Bästa Mimmi, den saken skall du ej lala om; — så mycket
kan jag säga, all de bemötte henne så, som hon ville bemötas.
— Ja, kära Margreta, vi skola ej tvista, men alt stänga den
stackars menniskan inne, att göra den der lömska magistern till
hennes fångvaktare, att ej tillåta den arma varelsen ens att spisa vid sitt
eget bord, ulan låta henne förgås i brist, i osnygghet och elände . . .
— Hvem har sagt det?
— A, det vet hela verlden — låt vara, atl de ej kunde låta den
galna menniskan äta vid bordet, till och med ej bo i huset.
— Men hon var ej galen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
