- Project Runeberg -  Nordisk familjebok : humoresker /
20

(1907) [MARC] Author: Dan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min klocka. Ett Madridminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man, som stod framför mig. Inom kort började
det fräsa och smaka stekt flott. Då försökte jag
spotta ut cigarren. Men det fanns inte plats för
det, så att jag fick lof att ha den kvar. Mannen
som stod framför mig kände tydligen också stekoset,
ty han ansträngde sig förtvifladt för att göra helt
om. Till slut lyckades han. Men då hade han
min cigarr i ansiktet. Ja, det var förfärligt trångt.
Men så småningom började kompaktheten att bli
porösare. Några individer klefvo af, jag kände ett par
magar ömt gnida sig mot min och kunde ändtligen
andas ut. Och det första jag gjorde var att ordna
min något derangerade toalett. Västen hade krupit
upp och lämnat en bred blårandig strimma mellan
sig och byxorna, och jag tog tag i den för att dra
ned den. Den kändes så egendomligt tom. Jag
trefvade efter kedjan och stack fingrarna i fickan
efter klockan. Allt var försvunnet. Ett ögonblick
gick det rundt i mitt hufvud. Jag såg likväl min
hustru sitta och nicka vänligt åt mig inifrån
vagnen. God och snäll som jag är svarade jag
med ett småleende, men det var spöklikt. Min
hustru trodde att jag gjorde en gubbe åt henne, och
skrattade lyckligt. Det kändes skall jag säga. Men
så lugnade jag mig. Ack, jag hade antagligen lagt
klockan ifrån mig hemma på bordet, som jag
brukar göra ibland, när jag skrifver kapp med tiden.
Jag var alldeles säker på det.

»Det var ett förfärligt ögonblick för mig nyss»,
sade jag i lätt ton till min hustru, då vi stego af,
»jag trodde, att min klocka var stulen.»

Och jag slog upp rocken och visade tomheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 7 01:32:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofa/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free