Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konvenansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med brickan rullande framför sig alldeles som ett
litet barn som leker med ett tunnband.
»Dan», ropade tant, »skall du då aldrig tröttna
på att ta lifvet af mig!»
»Jag lyder bara konvenansens fordringar», sade
jag med en djup och vördnadsfull bugning.
»Nå stig in då, olycksfågel!» sade tant något
blidkad.
Jag steg in. Jag ansåg det gentilast att ta
med mig hatt och handskar och käpp. Men när
tant räckte mig handen, så kunde jag i hastigheten
inte få någon af mina händer ledig och inte heller
ansåg jag mig kunna sätta på mig hatten. Jag stod
där och fumlade en stund, sedan tryckte jag
förtviflad hatten på tants hufvud och fattade ändtligen
hennes hand. Men det hjälpte inte ens att jag
tryckte den till mina läppar. Hade inte lilla fröken
Söderlund varit tillstädes, hade tant bestämdt slagit
mig. Nå, i själfva verket gjorde hon det. Hennes
sätt att lämna tillbaka hatten var oerhördt våldsamt.
Tant ger absolut sjutton i konvenansen.
Jag bockade mig emellertid för lilla fröken
Söderlund — dock utan att försöka ta i hand —
och inledde en spirituell konversation, späckad med
en hel del franska glosor och vändningar. Plötsligt
reste sig tant. Jag reste mig också.
»Du stannar kvar, Dan!» sade tant strängt.
»Jag väntar några fruar och flickor hit på kaffe
och du kan minsann för en gångs skull behöfva vara
tillsammans med verkligt målmedvetna kvinnor! Jag
skall bara ut och se hur det går för Kristin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
