Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konvenansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konvenansen.
Jag är en enkel och flärdlös man som lyssnar till
samvetet, åtminstone när det inte är alltför fanatiskt,
men slår döförat till för konvenansen och umgås
med mina vänner och anförvanter gladt och
otvunget och utan handskar och föraktar artighetsvisiter
och tackar för sist i telefon. Men härom dagen
flög det för mig att det i alla fall kunde vara
trefligt att pröfva hur det skulle kännas att för en
gångs skull vara litet comme il faut. Och så klämde
jag in mig i redingoten och gick på visit till tant.
Hennes gamla Kristin kom och öppnade. Ja,
tant var hemma.
»Kristin», sade jag, »skynda sig in efter en
bricka!»
»En bricka!» utbrast Kristin. »Hvad i hela
friden! Har signaturen blifvit tokig?»
Men hon gjorde i alla fall som jag sade och
kom straxt efteråt tillbaka med den största
matbrickan. Jag tog fram ett par visitkort, vek dem och
lade dem på brickan.
»Anmäl mig!» sade jag.
Ögonblicket därefter hörde jag ett
förskräckligt skrammel och genom den halföppna salsdörren
såg jag tant komma sättande, ettrig som vanligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 7 01:32:24 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nofa/0011.html
