Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
I SKALTIDEN
torra och fötterna kändes varma, hvilket var
hufvudsaken. Han hade gått länge, och Gnäggen höjde
sig nära inpå honom som en bärgås, han kunde till
och med skymta bara klipphällan, där snön ej hade
fastnat. Det hade börjat blåsa, och stjärnorna
blinkade vått som ansträngda af blåsten. Isen gungade
märkbarare.
Slutligen vacklade han till och tog ett
snedsteg och var nära att falla.
Hvad var det som hördes? Ringde klockor?
Pär-Erik gjorde ett språng, tappade bössan i
snön och blef stående stilla.
— Hvad i h—te nu då? — ropade han till
för sig själf. Går isen?
Det kom en rysning ner från länderna, från
maggropen, rundt hela kroppen, och det torkade
torrt i halsen. Karlen blef rädd med ens, och det
darrade i benen.
Denna hastiga törn som han fått, vaggningen
under fötterna, som blef allt starkare, blåsten, som
ökat så hastigt, klingandet och suckandet, som
hördes utan afbrott — var det öppen vak i närheten?
Gick hafvet fritt?
— Det var natt, det var utström. Satte isen
utåt?
Han lade sig ner och såg hela fältet i långa
vågor framför sig, och ban hörde det brusa under
sig som af en skog. När han reste sig opp, såg han
ej långt framför sig en krossishög stiga i
månskenet lysande och glimmande som glas och silfver
och porslin. Tydligt syntes då, att isen gick.
At hvilket håll springa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
