Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKSÅ MÄNNISKOR
•245
II.
Samnia dag var det. mulet äfven i Obacka,
och fiskarstadens förnämsta kvastgumma, den
gamla mamsell Henriksdotter, stod vid sin bat i
båtlänningen och tittade ömsom på de släpande
molnen, ömsom på den oroliga och svarta
fjärden, ömsom på båten.
Då kom den enögde skepparen pä
vattenpråmen, och ban knuffade i henne.
Hvart tänk du åt? frågade han.
Ja, Gud vet! gnällde mamsell Henriksdotter.
Vinna stå på nord. Gett jag fara söat däråt
Skata-vikshållet, fo tala med Bylundspojkarna och noppe
moriset öst. på holmen, si! Men hvad säg I, som
är sjöman, fo vi regn bortur molna och blir en våt
på sjön? Jag fo fäll ta i land där i
Bylundspojkarnas bod och sofva där på skulln, si!
Då sade den enögde skepparen:
I morgon har du grant väder!
Ja, i morgon kan du vara salig, du som jag,
men vet du int för dan, så vet du fögan assint.
Men ta’nt det på ljusna! Jag far, jag kan int mer
än bli blöt, och moris gett jag ha och granris till
söndan för grafölet, si!
Så sade mamsell Henriksdotter, lossade båten
och for. Hon rodde långs kajen, förbi varfvet,
där ett fartyg låg krängd t som vanligt och
kopp-rades. Och hon rodde genom kanalen ut på södra
sundet, och hur hon mödosamt kafvade i sin tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
