Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
OCKSÅ MÄNNISKOR
Efter en stund knäppte han händerna och bad
en tyst. bordsbön, och sen sa han:
Ja, jag är nog rörd nu! Jag var just inte på
humör, när jag kom, inte. Jag skulle väl tacka
nu: tack så mycket här i huset!
Tacka Gud, du! sade gumman.
Ja, det har jag allaredan gjort! svarade
Karlsson.
Då tör det nog vara bra med det meriga! sade
gumman.
Kom nu, Karlsson! sade Danke och tog sin
mössa, och så gingo båda ut i blåsten.
Det var full nord, men det hade klarnat upp
bra nog Himlen var fläckig af små svarta moln,
och stjärnorna voro skarpa.
Karlsson steg ombord i slupen, som låg
förtöjd vid boden, och vågorna pläskade mot sidorna.
Danke lyste honom med lyktan och visade
honom britsen och fällarna, och sen gick han.
Karlsson drog af sig skorna, vek ihop den
stora kavajen till hufvudgärd och rullade in sig
i fällen, och så låg han och lyssnade till hur allt
virke gnisslade i vinden, och han hörde ett par
röster i boden, men de försvunno, och till sist
hördes bara blåsten och hafvets dunder. Och till
sist hörde han inte ens det, ty han hade somnat
och snarkade; och vid samma tid släcktes det
ena ljuset i hamn efter det andra, och vinden
flög fram genom mörkret och rensade himlen från
moln, så att de kyliga stjärnorna lyste fritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
