Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsbyggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Stadsbyggnadskonst
870
Stadsbyggnadskonst, utformandet av en stad
med hänsyn såväl till stadsplanen
(stads-planekonst) som till den arkitektoniska
uppbyggnaden el. stadsbilden. — Utgrävningarna i
bl. a. Eufrat- och Tigrisbäckenet visa, att man
redan något årtusende f. Kr. bemödat sig att
bygga nya och reglera äldre städer efter
planmässiga system. Metoderna utvecklades, och
under Alexander den stores tid och därefter satte
de sin prägel på hellenistisk och romersk s.
Hellenistiska städer i allm. hade redan
århundradena f. Kr. en fast stadsbyggnad, organiserad
med hänsyn till bl. a. gängse hustyper (låga hus,
byggda kring en gård, mot vilken rummens
ljusöppningar vette). En exponent för denna s. var
det av Alexander den store efter ritningar av
Hippodamus grundade Alexandria med rätvinkligt
gatunät och stora allmänna platser, vilka liksom
huvudgatorna kantades med arkader. Efter
liknande typer byggdes de flesta mindreasiatiska
och grekiska kolonistäderna, t. ex. Efesos, Priene
(se bild vid. d. o.) och Pergamon. Denna s. blev
mönstret för romarnas, särskilt beträffande deras
kolonistäder Medelhavet runt. Sin arkitektoniska
höjdpunkt nådde den antika stadsbyggnaden i
tempelplatserna och torgen, fora, som särsk. i
Rom (se kartor och bilder vid d. o. samt
Her-culaneum och Pompeji) utvecklade en
enastående prakt. I denna världsstad skapades också i
många hänseenden förebilder för den moderna
storstadstypen, bl. a. med de hyreskaserner i
flera våningar, som utgrävts där och i Roms
hamnstad Ostia.
I den medeltida staden är gatunätet starkt
påverkat av terrängförhållandena (Stockholm,
Visby) eller bestämmes av äldre vägar (Skänninge).
Gatusystemet utstrålar från stadens torgplats
eller marknadsgata. Denna plantyp är delvis
påverkad av italienskt stadsplaneskick, vars
inflytande spåras även i planen till det medeltida
Stockholm. Fr. o. m. 1200-talet förekomma
stads-anläggningar med regelbunden plan, raka gator
och rätvinkliga kvarter (sydfranska städer,
återuppbyggda el. nyanlagda efter skövlingarna under
1200-talets krig; tyska kolonistäder s. om
Östersjön; det äldre Landskrona. — Se t. ex. bild
vid Carcassonne och bild 1 å pl. vid Lübeck).
Renässansen upptog det romersk-hellenistiska
stadsbyggnadssystemet. Först tillämpades det vid
omregleringar, t. ex. i Rom, men därefter även
på nya städer, främst i det på städer fattiga n.
Europa och vid spanjorers, engelsmäns och
holländares koloniseringar. I Sverige tillämpades en
ofta schematiserad art av detta system,
”regu-laritetens princip”, vid reglering av medeltida
städer och vid anläggning av nya under Gustav II
Adolfs och Kristinas stora stadsgrundningsperiod.
Fästningsbyggarna blevo tidens mest anlitade
stadsplanerare (se bild å sp. 553 vid
Befäst-ningskonst och sp. 779—80 vid Berlin).
Renässansteoretikerna hade påyrkat raka gator
och arkadomgivna slutna, kvadratiska el.
rektangulära, platsbildningar. Barocken införde ett
kontrasterande samspel av platsbildningar. Genom
trappanläggningar, broar, fontäner och statyer
samt genom arkitektonisk komposition av
byggnader och förplatser till en helhet nåddes pompös
effekt; Petersplatsen, Capitolium, Piazza di
Spagna m. fl. platser i Rom (se bilder å pl. vid
d. o.), Vendömeplatsen i Paris (se bild 3 å pl. vid
d. o.), Tessin d. y:s projekt för
slottsomgivning-arna i Stockholm (se bild vid Tessin d. y.). I
början på 1600-talet gjorde sig i n. v. Europa krav
gällande på ökad rymlighet. Tongivande voro här
holländarna med sina rymliga kanalstäder. Den
nordvästeuropeiska s. kulminerade under
påverkan av italiensk stadsbyggnadsteori i Christopher
Wrens plan för London 1666, som tyvärr icke
kom till utförande. Den var av samma typ som
stadsplanen för Washington något mer än 100
år senare och Napoleon III :s plan för Paris
200 år därefter. Ett märkesår i s:s historia är
1676, då Bullets och Blondeis plan för Paris
fastställdes. Den upptog bl. a. de stora
bule-varderna i krans kring n. stadsdelen, delvis
anlagda på den gamla befästningsgördeln.
Under förra hälften av 1800-talet började man
mera allmänt tillämpa större mått på gator och
allmänna platser, gamla befästningar nedlades
alltmer och omdanades till ringparker, och
anläggandet av stadsparker kom på modet. Sålunda
tillkommo 1850-talets stora utvidgningsplaner för
Berlin, 1860-talets planer för Stockholm och
Göteborg samt Napoleon IH:s för Paris. En från
den kontinentaleuropeiska skild utveckling visa de
engelska och amerikanska storstäderna. I
England, där industrialismen tidigast brutit igenom,
fick bostadsbebyggelsen huvudsaki. formen av
sammanbyggda enfamiljshus, radhus. Den
amerikanska staden hade under 1800-talet en
självständig utveckling, som byggde på det fristående,
i regel av en trädgård omgivna enfamiljshuset.
Utmärkande för den amerikanska staden är f. ö.
den skarpa skillnaden mellan de på gr. av den
låga bebyggelsen ofta oerhört utbredda
bostadsområdena och ett tätt- och i de större städerna
även högbebyggt affärscentrum. I detta uppträdde
redan på 1880-talet den typiska formen för
amerikansk kontorshusbebyggelse, skyskrapan, som
numera i enstaka fall vuxit till tornbyggnader av
ett hundratal våningars höjd (se bilder å pl. vid
Chicago och New York).
Omkr. 1900 uppstod inom s. en häftig reaktion
mot 1800-talets storstadstyp, riktad dels mot dess
otillfredsställande verkan som stadsbild, dels mot
dess sociala, hygieniska och trafiktekniska
olägenheter. Nu uppfördes hela kvarter som enhetlig
blockbebyggelse (d. v. s. med stora fristående
byggnadskroppar), de tidigare så vanliga
gårds-husen försvunno, och det som en helhet
behandlade gårdsutrymmet försågs med lek- och
rekrea-tionsplatser samt grönska (se bild 5 å pl. vid
Amsterdam). Sitt främsta uttryck fick dock
sekelskiftets sociala reaktion mot 1800-talsstaden i
den engelska trädgårdsstadsrörelsen. Sin
egentliga betydelse har trädgårdsstaden fått som
för-stadsbildning (drabantstäder el. satellitstäder),
och i denna form har den spelat stor roll även
i Sverige (se bild vid Lidingö).
Under mellankrigstiden kännetecknas s.
teore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
