Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klein, Johann Evangelist, österrikisk
målare, f. i Wien 1823, började sina studier
i sin födelsestads konstakademi, begaf sig
derefter till Venezia samt egnade sig åt studiet
af bysantinismens och medeltidens väggmåleri
och glasmålning, hvilka han särskildt studerade i
Österrikes och mellersta Tysklands kyrkor. Hans verk
bestå derför hufvudsakligen i kartonger till vägg-
och glasmålningar, t. ex. för S. Maria im Kapitol
i Köln, för Stephansdômen i Wien o. s. v. K. dog i
Venezia 1883.
Klein, Kristian Sophus, dansk statsman, född i
Köpenhamn d. 17 Aug. 1824, blef student 1840 och
juris kandidat 1845. I 1848 års grundlagstiftande
riksförsamling var han sekreterare, utnämndes 1854
till landsoverretsassessor i Viborg och flyttades
1857 i samma egenskap till Köpenhamn samt blef
1862 ordförande i Sö- og handelsretten. 1858
valdes K. till medlem af folketinget, hvilket
han sedermera, med några korta afbrott, ständigt
tillhört. Hans begåfning och vältalighet hafva alltid
gifvit honom en inflytelserik ställning såsom en
af det nationalliberala partiets mest framstående
medlemmar. Synnerligen verksam var K. vid utjämnandet
af de politiska kriser, som i Nov. 1877 och Maj
1882 framkallades af oenighet mellan riksdagens båda
ting. Han står f. n. (Juli 1884) som representanten
för den moderata, antiministeriella högern. –
1872–75 var K. justitieminister i ministèrerna
Holstein och Fonnesbech. I denna egenskap genomförde
han den nya författningen för Island 1874 och
följde s. å. såsom den förste ministern för Island
konungen öfver till ön vid dess tusenårsfest. Sedan
1877 är K. assessor i Höjesteret. Utom såsom
riksdagsman och regeringsledamot har K. deltagit i
lagstiftningsarbetet i egenskap af medlem af flere
vigtiga komitéer (komitén för en ny
stämpelpapperslag, 1858–60, strafflagskomitén, 1859–64,
kyrkokomitén, 1868–70, processkomitén, 1868–76,
sjö- och handelslagskomitén, tillsatt 1870,
ännu ej upplöst, skandinaviska vexelkomitén,
1877–78). Sedan 1872 har K. tillhört styrelsen för
de nordiska juristmötena. Vid Upsala universitets
jubelfest 1877 blef han juris hedersdoktor.
E. Ebg.
Klein, Vilhelm, dansk arkitekt, född d. 6 Mars 1835
i Köpenhamn, har bl. a. uppfört Industriforeningens
stora byggnad i Köpenhamn, hvilken först inhyste
den nordiska industriutställningen 1872. K. söker
med stor ifver att verka för handtverksklassens
konstnärliga utbildning. Han är föreståndare för
"Tegneskole for kvinder". – Äfven K:s broder, August
Henning K. (f. 1839), är arkitekt. Ph W.
Kleineh, Oskar, finsk marinmålare, född i Helsingfors
1846, har gjort sina konststudier i Düsseldorf och
i Karlsruhe under prof. H. Gudes ledning. Han är
f. n. (1884) den ende finske konstnär, som egnat
sig uteslutande åt marinmåleri. Motiven till hans
sjöstycken äro hemtade från Finland, Norge, Frankrike
(Bretagne) och äfven Medelhafvet. H. af S.
Kleinmeister (T., af klein, liten, och meister,
mästare), "småmästare", den häfdvunna benämningen på
en grupp tyska konstnärer
(Aldegrever, Altdorfer, bröderna Beham, Binck, Pencz
m. fl.), hvilka under förra hälften af 1500-talet
utbildade sig under omedelbar eller medelbar
påverkan af Albrecht Dürer. De voro i allmänhet
verksamma både såsom målare och kopparstickare
och hafva i synnerhet i den senare egenskapen
vunnit erkännande. Deras arbeten utmärka sig genom
teknikens omsorg, skärpa och prydlighet samt genom
en ärlig och naiv, ehuru i allmänhet mycket nykter
och borgerlig uppfattning. Kopparstickens lilla
format och ytterst detaljerade utförande hafva gifvit
upphof till namnet "kleinmeister". Afsedda för de
tyska städernas borgerliga kretsar, framställa dessa
små blad både religiösa, mytologiska och historiska
ämnen; men sitt största intresse torde de ega genom
de många och friska skildringarna ur det samtida
folk- och soldatlifvet – hvilket för öfrigt ofta
äfven afspeglar sig i de historiska bilderna –,
genom de ej få porträtten samt genom de ornamentala
kompositionerna. De hafva i detta sistnämnda
afseende utöfvat en ganska betydlig inverkan på
den tyska konstslöjden, t. ex. guldsmedskonsten och
keramiken, samt medverkat vid utbildandet af den tyska
renaissancestilen. Deras arbeten, ofta af endast
ett par qvadrattums storlek, äro mycket eftersökta
och högt uppskattade. Sveriges Nationalmuseum
är ganska rikt på konstalster af detta slag.
Upk.
Klein-Schnellendorf, by i preuss. prov. Schlesien,
regeringsområdet Oppeln, kretsen Falkenberg. Omkr. 400
innev. Under det österrikiska tronföljdskriget
slöt drottning Maria Teresia i K.-S., i Okt. 1741,
under engelsk bemedling, ett fördrag med Fredrik II
i Preussen.
Kleio. Se Clio.
Kleisagra (af Grek. kleis, nyckelben). Se Gikt.
Kleist, Ewald Christian von, tysk skald och krigare,
född på godset Zeblin i Pommern d. 7 Mars 1715,
ingick 1736 såsom officer i dansk krigstjenst,
men återfordrades 1740 af preussiske konungen
Fredrik II och utnämndes till löjtnant vid prins
Henriks regemente. Han blef major 1757. I slaget
vid Kunersdorf, d. 12 Aug. 1759, fick han, i spetsen
för sin bataljon, högra benet sönderskjutet, och han
afled till följd af sina sår d. 24 s. m. i Frankfurt
an der Oder. – Genom sin på samma gång entusiastiskt
varma och vekt melankoliska känsla i förening med en
ren, välljudande diktion samt åskådlighet i bilder
och skildringar intog K. en verkligt framstående
plats bland sin tids tyska skalder. Hans skaldskap
utmärkes af idyllisk förkärlek för landtlifvets
frid; flerestädes brännmärker han med kraftiga ord
krigets fasor. Sina närmaste förebilder hade han
i Milton, Pope, Thomson och Haller. K:s Gedichte
(1756–58) utgöras af elegier, hymner, idyller, visor,
epigram, poetiska berättel- och en större på hexameter
(med enstafvig anakrus) författad beskrifvande
dikt, Der frühling (1749), som främst skapat hans
rykte. Dikten utgöres af en rad löst sammanfogade
bilder ur landtlifvet, tämligen sparsamt genomväfda
af känsloutbrott samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
