Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Island, en med särskilda rättigheter utrustad, oskiljaktlig del af den danska staten - Islandslaf, Cetraria islandica Achar., bot. farmak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norge. Under kriget hade man på I. erfarit fördelarna
af fri samfärdsel med England. Alltmera högljudt
började isländingarna derför efter freden yrka på
handelns fullständiga frigörelse, och påverkade af den
i Europa allmänna nationalitetsrörelsen, började de
äfven längta efter politisk sjelfständighet. Ett
allting (se Allting) såsom en rådgifvande
representation inrättades 1843; det skulle höras om
alla lagar, som rörde specielt isländska förhållanden,
och rådfrågas, innan några danska lagars verksamhet
utsträcktes till I. I sammanhang med enväldets fall
i Danmark antoge sjelfständighetssträfvandena
en ännu mera utpräglad form. På ett folkmöte
(Aug. 1848) på tingvallarna vid Öxarå antogs
en adress till konungen, i hvilken framställdes
fordran på en särskildt isländsk nationalförsamling
("Þjóðfundur") för att besluta om grunderna för
en isländsk författning, och i hvilken uttalades
hoppet om att ingenting måtte beslutas rörande I:s
förhållande till Danmark utan en sådan församlings
samtycke. Regeringen höll dock fast vid att I. var en
del af Danmark. Fem af konungen utsedde isländingar
fingo säte och stämma i Danmarks grundlagstiftande
riksförsamling, och danska "grundloven" (af d. 5
Juni 1849) förutsattes just derför gälla äfven för
I. När regeringen sedan framlade för den begärda
och i Reykjavik 1851 ändtligen sammanträdande
"nationalförsamlingen" ett författningsförslag,
enligt hvilket alltinget skulle blifva blott en
rådgifvande provinsrepresentation, medan alla
frågor om lagstiftningen och finansförvaltningen
skulle afgöras på danska riksdagen (der I. skulle
representeras), motsvarade detta ingalunda den
under tiden på folkmöten och genom pressen uppeldade
nationalandans kraf. Under ledning af Jón Sigurðsson,
som länge varit själen i sjelfständighetsrörelsen,
tillstyrkte det af "nationalförsamlingen" tillsatta
utskottet, att regeringens förslag skulle förkastas,
och fordrade bl. a., att I., såsom en sjelfständig
stat, hvilken, blott hade konung och tronföljare
gemensamme med Danmark, skulle genom alltinget,
oberoende af Danmark, utöfva lagstiftnings- och
beskattningsrätt samt hafva en egen regering i
Reykjavik. Innan saken företogs till behandling,
upplöstes församlingen under ljudliga protester,
hvarefter Jón Sigurðsson jämte 36 medlemmar af
densamma aflattade isländingarnas fordringar i
en adress till konungen. Men genom öppet bref
af d. 12 Maj 1852 förklarades författningsfrågan
hvilande och alltinget framgent för en rådgifvande
representation. Ehuru den allmänna meningen något
tillfredsställdes genom lagen (af d. 15 April 1854) om
handelns fullständiga frigörelse, som genast skaffade
I. en förut ej anad afsättning, väckte alltinget 1853,
1855, 1857 och 1859 alltjämt tal om författningen, och
från och med 1859 fördes striden med ny kraft. Danska
regeringen hade emellertid visat tillmötesgående i
flere afseenden: I. hade fått samma tryckfrihet som
Danmark (1855), rösträtten vid val till alltinget hade
betydligt utvidgats (1857), det hade medgifvits att
nya lagars isländska text (icke såsom
förr den danska) skulle gälla såsom autentisk och
såsom sådan underskrifvas af konungen. Frågan om
I:s finansers skiljande från Danmarks framkallade
en häftig strid, i hvilken Jón Sigurðsson åter
spelade en framstående rol. Från isländsk sida
fordrades, att Danmark i ersättning för de sålda
biskopsgodsen och för den skada monopolet vållat
1602-1786 skulle betala allt som allt en summa
motsvarande 240,000 kr. årligen, men Danmark ville
endast förbinda sig att gifva 59,000 kr. årligen
för hela framtiden och 25,000 kr. i 12 år. Emedan
man fann Danmarks penningetillskott för litet,
förkastade man äfven de nya författningsförslag,
med hvilka regeringen sökte ställa isländingarnas
politiska fordringar till freds. Ändtligen bestämdes
genom lag af d. 2 Jan. 1871, att Danmark för
alltid skall betala I. årligen 60,000 kr. (såsom
ersättning för biskopsgodsen) och 40,000 kr. i 20 år
(hvarefter summan aftager med 2,000 kr. i 20 år)
samt bestrida utgifterna för I:s öfverstyrelse
i Köpenhamn ("Det isländske departement") och
postångfartygsförbindelsen med I. Till tecken på
den isländska förvaltningens sjelfständighet lades
samtidigt den lokala öfverstyrelsen i händerna på
en "landshöfding", som ansvarar inför isländske
ministern i Köpenhamn. Ett nytt af danska regeringen
1871 framlagdt författningsförslag förkastades,
men 1873 bad alltinget konungen på egen hand ordna
I:s författning så frisinnadt som möjligt. På grund
deraf utfärdade Kristian IX d. 5 Jan. 1874 en
"Forfatningslov (stjórnarskrá) for I:s sælige
anliggender", som skulle träda i kraft d. 1 derpå
följ. Aug., och i hvilken ministeransvarighet
inför alltinget fastställdes. Vid I:s 1000-årsfest
(1874) besökte konungen ön och rönte ett hjertligt
mottagande. C. R.
Islandslaf, Cetraria islandica Achar., bot. farmak.,
är en s. k. bålväxt (med rot, stam och blad förenade
till en "bål"), hörande till nat. fam. Lichenes
L. (Parmeliaceae) och kl. Cryptogamia L. Denna "laf"
består af en upprätt, buskartad bål, 5-10 cm. hög,
sönderdelad i bladlika, plattadt rännformiga,
oregelbundna, stundom nästan gaffellikt fördelade
flikar, hvilka äro trubbade eller nästan tvärhuggna
samt i kanten försedda med styfva, bruna, korta
och tjocka, hårlika utväxter, hvilka uppbära
spermogonier. Lafbålens färg är å den smalare,
inrullade eller rännformiga basen hvitaktig,
allra nederst blodröd; men å bålflikarna är den
konkava sidan ("framsidan") glänsande brungrön eller
kastanjebrun och den motsatta sidan ("baksidan")
gråhvitaktig, med hvita insänkta punkter. Å
flikarnas framsida finner man de snedt fästa, rundade
sporgömmena (apothecia), hvilka genom sin form, som
erinrar om en forntida sköld af skinn (cetra), gifvit
anledning till namnet Cetraria. Bålen består af ett
inre lager af gonidier, omgifvet med en tjock vägg,
bildad af hyfer (se Gonidier och Ascomycetes). Den
förnämsta beståndsdelen är lichenin eller
lafstärkelse (se d. o.), som utdrages genom kokning med
vatten och förorsakar, att dekokten vid kallnandet
bildar ett gelé, förr ofta begagnadt, under namn
af islandsmoss-gelé,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
