Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gelton, Toussaint - Gelzer, Heinrich - Gem - Gemacht - Gemadi - Gemara - Gemauerthof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfvensom ett honom tillskrifvet eldskensstycke. På
Gripsholm finnas några osignerade porträtt å koppar
af svenska kungliga personer, hvilka sannolikt
förskrifva sig från G:s hand. Vibyholms samling
förvarar ett vackert, med monogram signeradt
porträtt af Karl Gustaf. Målerisamlingen å
Kristiansborg har tre små bilder, bland dem en
botfärdig Magdalena. De flesta af dessa arbeten
utmärka sig genom dämpad, nobel färg, förträfflig
teckning och, i porträtten, mycken karakteristik.
-rn.
Gelzer, Heinrich, tysk historieskrifvare
och publicist, f. 1813, blef 1844 professor i
historia i Berlin, afsade sig professuren 1850 och
är sedan 1853 bosatt i Basel, hvarest han 1852–
1870 redigerade "Protestantische monatsblätter für
innere zeitgeschichte". Han har författat åtskilliga
historiska arbeten, af hvilka de flesta behandla
ämnen ur Schweiz’ historia, t. ex. Die bedeutung der
kirchlichen wirren in der Schweiz seit 1839 (1847),
Die drei letzten jahrhunderte der Schweizergeschichte
(1838–39) och Die zwei ersten jahrhunderte der
Schweizergeschichte (1840).
Gem [jämm], Fr. gemme, Ital. gemma (af Lat. gemma,
knopp, öga på vinstockar o. d., ädelsten), ädelsten
eller halfädelsten, i synnerhet då den är prydd med
graverade framställningar eller skrifttecken. Äfven på
likartadt sätt utförda arbeten i mussleskal, glasfluss
o. d. kallas stundom gemmer. – Framställningen kan
antingen vara fördjupad, Lat. gemma inscalpta,
Ital. intaglio (af in, i, och tagliare, skära,
snida) eller upphöjd, Lat. gemma exscalpta, kamé
(sannolikt af Grek. Lat. chama, mussla). Ofta har
gemsnidaren begagnat sig af olikheten i färg hos
lagren i råämnets massa, så att figurerna afteckna sig
i en färg, medan bottnens är en annan. Gravyren sker
genom nötning eller slipning med stål-(metall-)stift
af olika form, hvilka medelst en trampinrättning
sättas i en hastigt roterande rörelse. För att öka
friktionen nyttjas diamantpulver eller smärgel. Såsom
råämne användas företrädesvis halfädelstenar,
karneol, agat, jaspis, onyx, bergkristall m. m.,
men äfven mussleskal, lava och korall. Gemsnideriet
är en urgammal teknik, känd redan af egypterna och
de fornasiatiska folken. Till en sann konstnärlig
ståndpunkt höjde det sig hos grekerna, i synnerhet
under perioden efter Alexander, samt hos romarna
under kejsaretiden, då det intog en betydande
plats vid sidan af den stora skulpturen. Gemmer
nyttjades i myckenhet till sigillringar, smycken,
mantelspännen o. d., men äfven för att sira större
föremål, såsom vapen, bägare m. m. Detta bruk behölls
under medeltiden, och antika gemmer finnas ej sällan
infattade å dyrbara kyrkliga föremål. Konsten sjelf
förde dock under denna tid ett tynande lif inom det
bysantinska riket, men höjde sig under renaissancens
tidehvarf till en ny blomstring. Jämväl under de båda
följande århundradena, 1600- och 1700-talen, utfördes
en mängd mycket framstående arbeten, och gemsnideriet
(glyptiken) skattades högt af konstvänner. I våra
dagar synes intresset för denna konstart hafva
svalnat, och det moderna kamésnideriet har öfver
hufvud en
fabriksmässig karakter. Dock hade 1881 års "salon"
i Paris att uppvisa omkr. ett tjugotal utställare
af hithörande arbeten. – Antalet af från antiken
eller renaissancen bibehållna gemmer är högst
betydligt. En mängd förfalskningar är dessutom i
omlopp. Äfven hos de äkta är värdet högst olika,
och bedömandet af gemmer torde i allmänhet höra
till de vanskligaste uppgifter för kännaren och
konstvännen. Material, storlek och framställning
vexla i hög grad: från de dyrbaraste ädelstenar
till den oansenliga lavan, från små ring-stenar, med
nästan mikroskopiska figurer, till Cameo Gonzaga i
Petersburg, Gemma Augustea i Wien, Tiberiana i Paris
m. fl. af omkr. 15 cm. längd och derutöfver. Med
sin otroliga mångfald af behandlade ämnen bilda de
antika gemmerna en rik och vigtig källa för kunskapen
om den klassiska forntidens lif och åskådningssätt
samt erbjuda en serie af illustrationer till dess
gudasaga, historia och konst. Många återgifva
tvifvelsutan monumentala konstverk, som gått
förlorade. De hafva derigenom och genom sitt eget
konstnärliga värde kunnat lemna präktiga motiv
för senare tiders bildande konst, något, hvaraf
såväl renaissancens mästare som konstnärerna i
slutet af 1700-talet, novantikens tid, visste
att rikligen begagna sig. – Samlingar af gemmer,
s. k. daktyliotek (af Grek. daktylios, fingerring),
bildades redan i forntiden, t. ex. af Scaurus,
Pompejus, Caesar och Mithridates. Renaissancen
upptog jämväl denna fornsed, och f. n. finnas
betydliga gemsamlingar i många af Europas större
offentliga museer: Berlin, Wien, Dresden, London,
Paris, Petersburg, Köpenhamn. De svenska offentliga
samlingarna äro deremot fattiga på alster af denna
konstart, ehuru åtskilliga vackra prof finnas både
i Statens historiska museum och i Nationalmuseets
konstafdelning. Gemmer hafva i mängd, för konstnärligt
eller vetenskapligt ändamål, blifvit efterbildade
i glasfluss, rödfärgadt svafvel, gips eller någon
liknande komposition. Upk.
Gemacht, T. (af machen, göra), gjord; konstlad,
krystad, tillkrånglad.
Gemadi (uttalas i Syrien och Arabien djemadi
l. djemasi), i Egypten namnet på två arabiska månader
G.-el-auwal, "den första djemadi", den femte
månaden, och G.-el-achar, "den andra djemadi",
den sjette månaden i det muhammedanska månåret.
H. A.
Gemara, den ena och ojämförligt större af talmuds
(se d. o.) tvänne delar, nämligen den utförliga
förklaringen af denna boks egentliga text, den
s. k. mischna. F. F.
Gemauerthof, by i ryska guvern. Kurland, s. v. om
Mitau, bekant genom den seger, som svenskarna under
general A. Lewenhaupt der vunno öfver ryssarna under
fältmarskalken Sjeremetjev d. 16 Juli 1705. För att
göra ett slut på Lewenhaupts framgångar i Kurland
befallde tsar Peter Sjeremetjev att från Riga i
hemlighet afskära svenskarnas förbindelseväg. Han
satte sig derför i marsch med 20,000 man, mest
kavalleri, men Lewenhaupt satte sig med sina 7,000
man till motvärn. Striden varade från kl. 5 till
kl. 9 e. m. och fördes med stor tapperhet på båda
sidor. Svenskarna förlorade omkr. 1,500 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
