Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1989: Året efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt i känslan av att det kunde gå mot slutet fick jag
så en överväldigande lust att föra släktet vidare. Jag
använder just de orden, ty erotisk var lusten egentligen
inte även om den mitt i smärtan klädde sig i kåthet. Så
fungerar vi ju. Annars skulle släktet dö ut. När smärtan
klingat av och rationaliteten återkom mindes jag tydligt
att detta var onödigt då jag redan fört släktet vidare och
hade både barn och barnbarn och samtidigt som jag
tänkte det upplevde jag att den aktuella lusten avtog.
Frågade senare i Stockholm min läkare om denna
plötsliga fortplantningsvilja mitt i krisen. Han menade
att reaktionen var rätt normal i liknande situationer. Då
styr livsdriften.
Jag förvånades dock inte över att jag inte kände
ångest. Ångestreaktionen, paniken, har en funktion i vissa
fall. Jag har upplevt den när jag oförberedd hamnat i
strömt vatten utanför ett rev och dras ned. Då hjälpte
den mig att mångdubbla krafterna och snabbt simma
bort till räddning. Men nu skulle ångesten inte fylla
någon funktion. Smärta gavs och allt från vemod till
något intill förtvivlan fyllde mig vid tanken på att livet
rann bort som sand mellan fingrarna. Men ingen
ångest.
– För att vara uppriktig, tänkte jag där jag låg i
hotellrummet och undrade om det var slut nu. Det är
egentligen med ångest och rädsla för döden som med
adertonhundratalets vapörer. De som trodde på
vapörer led av det. Den som tror på vad som sagts om
dödsångest kan komma att uppleva den och få en ohygglig
död. Sådana har jag sett dö svårt. Den medvetne
däremot kan känna sorg men upplever ingen ångest. Också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
