Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1989: Året efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid upplevt min anpasslighet som ett karaktärsfel och
behövt kämpa mot en viss feg försynthet, en ovilja att ta
konflikt, en läggning åt det taktiska. Nu, efter
hemkomsten från Moskva kunde jag rycka på axlarna och
allt detta gled då av mig. Nu när döden lämnat sitt
visitkort i hjärtat kände jag att jag hade lättare att göra
vad jag ville, skriva vad jag ville.
Hjärtkrisen var därtill det mest intressanta jag
någonsin upplevt. Jag iakttog mig själv under hela dess
skeende. Inte så mycket för att notera de fysiska
upplevelserna. Flera kunniga läkare har ju gjort ordentliga
anteckningar om hur det kändes för dem att dö på det
sättet. Dem hade jag läst och antog att jag inte hade nog
erfarenhet att kunna tillägga något. Men jag iakttog
mina reaktioner och det sätt jag upplevde skeendet. Det
är ju också mitt yrke.
Irrationaliteten var påfallande. Jag vägrade
omedelbart att söka vård. Hade Gun Kessle varit med i
Moskva hade hon inte tillåtit mig att spela ut den; hon hade
fört mig till sjukhus oavsett vad jag sade. Vilket varit
bättre för mig. Det visste jag redan då. Men hon var
inte med och det fanns ingen annan jag kunde tillåta
mig ge sådan auktoritet över vad jag dock visste vara
oförnuftigt handlande. Det är normalt att på detta sätt
börja reagera som oskäligt djur i smärta. Jag har själv
varit med om att tvinga henne till sjukhus mot hennes
vilja. Hade jag inte gjort det hade hon varit död nu. Jag
var helt medveten om mitt oförnuft.
– Så låg Stalin och dog för att ingen vågade bryta
hans vilja och ge honom vård, tänkte jag och flinade
trots att det gjorde så ont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
