Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21 —
genom proclisis förlorade akeenten, varit
underkastade slutljudslagarne. Senare hafva, menar han,
ad-verbial- och preposition al formerna inverkat på
hvarandra, så att det skarpa skiljandet dem emellan har
minskats eller utplånats.
Mot detta Sievers förklaringsförsök opponerar sig
Paul Beitr. VI, 125 med den, så vidt jag inser,
riktiga anmärkningen att, om i fråga varande
partiklar i någon användning skulle sammanställas med
de fht. pronominalformer som i vers användas med
akcent på ultima, det borde vara såsom
prepositioner, ej såsom adverb, då de i den förra
användningen men icke i den senare liksom pronomina
saknade egentlig akcent. Men härtill, att man icke
inser huru dessa ord längre än andra kunde bevara
en ursprungligare akcentuering. kommer äfven att
deras ursprungliga oxytonering i vissa fall är
tvifvelaktig, ty grekiskan har visserligen àno och vttc/
men sanskrit däremot ápa, úpa. Om Sievers stöd
för oxytoneringen i den germaniska median hos aba,
oba se nedan. Beitr. VI, 144 återkommer Paul till
dessa partiklar, och det är helt visst med särskild
hänsyn till dem, som han gifver denna form åt den
vest ger maniska slutljudslagen: tAusgestossen wird nur
ein kurzer vocal auf schwacher stufe in offener silbe,
und zwar erstens, wenn die vorhergehende silbe auf
stärker stufe steht (den hauptaccent trägt), nur falls
dieselbe läng ist, zweitens, wenn die vorhergehende
silbe auf mittlerer stufe steht (den nebenaccent trägt),
stets, nach kurzer wie nach länger silbe». Han till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
