Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hindrade den från att sjunka ögonblickligen var Dixies
för, som ränt in i hans sida. Genom att sätta till
mera segel och driva fördevind fortfor han att hålla
Dixies förstäv inkilad.
»Jag var förfärligt rädd. Människor, som hade
hoppat eller fallit överbord, höllo på att drunkna
på ömse sidor om oss, midt för mina ögon, medan
vi drevo uppåt redden. Men då jag såg på far,
gick han långsamt av och an alldeles som vanligt
med händerna i fickorna, än gav han en order till
rorsmannen — ni förstår, han måste leda Dixies kurs
mellan alla fartygen — än såg han hur
passagerarna myllrade in i fören och över vårt däck, än
såg han skarpt framåt för att leta sig väg mellan
de förankrade fartygen. Ibland tittade han på de
stackars drunknande människorna, men dem hade
han ej med att göra.
»Naturligtvis drunknade hundratal, men genom
att hålla händerna i fickorna och huvudet kallt
räddade han hundratals liv. Inte förr än den sista
hade lämnat ångaren — han skickade folk ombord
för att övertyga sig om det — tog han bort
segelmassans tryck. Och då sjönk ångaren genast.»
Hon tystnade och såg på mig med glänsande
ögon, väntande på mitt gillande.
»Det var storartat», erkände jag. »Jag beundrar
den lugna manliga styrkan, men jag tillstår, att en
sådan kallblodighet i nödens stund förefaller mig
nästan övermänsklig. Jag kan inte tänka mig själv
handlande på det sättet, och jag är övertygad om,
att jag led mera, då den där stackars saten var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
