Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fars — hm — kallblodighet under tilldragelsen»,
sade jag.
»Han tog väl aldrig händerna ur sina fickor?»
utbrast hon.
Hennes ögon strålade, då jag gjorde en
bekräftande nick.
»Det visste jag! Det är hans sätt. Det har jag
sett så många gånger. Jag minns, när jag var tolv
år gammal — mor var med — vi voro på väg till
San Francisco. Det var på »Dixie», ett fartyg nästan
lika stort som det här. Det blåste hårdt, men
far tog ingen bogserare. Vi seglade direkt genom
Gyllene Porten och in på San Franciscos redd.
Floden kom med fart, och besättningen, båda
vakterna, höllo på att ta in seglen så fort de kunde.
»Felet var ångbåtskaptenens. Han missräknade
sig på vår fart och försökte komma förbi rätt förut.
Då uppstod sammanstötningen, och Dixies förstäv
rände igenom ångbåten, både salongen och skrovet.
Det var hundratals passagerare, män, kvinnor och
barn. Far tog inte händerna ur fickorna. Han
skickade styrmannen förut för att han skulle
övervaka räddningen av passagerarna, som redan
klättrade upp på vårt bogspröt och vår back, och med
samma röst som då han brukade be om smörasken
vid bordet, sade han till andre styrmannen att sätta
till alla segel. Och han sade honom, vilka segel
han skulle börja med.»
»Men varför satte han till mera segel?» avbröt
jag.
»Emedan han fattade situationen. Förstår ni inte,
ångbåten var alldeles uppfläkt. Det enda, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
