Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med det konstnärliga samspelets fordringar eller verka
störande, så snart de ej erfordras för att uttrycka
egendomligheterna hos de i skådespelet uppträdande personerna.
[1]
Faktiskt framstår därför också språket på Théâtre
Français såsom det lefvande uttalsmönstret icke blott för
Frankrikes talare och skalder utan också för det franska
språkets vetenskapliga målsmän i trots af allt det
ljudvirrvarr, som under kraftbesparingslagens inflytelser surrar på
boulevarderna och som för länge sedan uppslukat ett af
språkets skönaste och kraftigaste ljud, dess gamla klingande
tungspets-r, som dock ännu är så bofast inom murarna af
Moliéres hus, att ingen grasseyeur, ingen som frambringar
sitt r med tungroten mot gomseglet, huru begåfvad i öfriga
hänseenden han än må vara, får öfverstiga dess tröskel.
Liknande företeelser spåras i Tyskland. När Göthe och Schiller,
Wieland och Lessing fått fast fot i den nationalteater, de
så väsentligt hulpit till att skapa, när Klopstocks formsköna
oden och Schillers ballader började klinga från berömda
manliga och kvinliga dramatiska konstnärers läppar, var det
också slut med det gamla afguderiet för Frankrikes språk
bland de bildade klasserna i Tyskland, och alla bildade tyskar
kommo snart under fund med, att äfven de egde ett språk,
som var vardt att vårdas, aktas och älskas. Samma
förhållande torde kunna iakttagas i hvarje land, som egt eller
eger en nationalteater, och huru skulle det väl gått med
det tyska språket i t. ex. Österrike med den massa af
olikartade språk och mål, som här bryta sig mot det tyska
tungomålet, om icke Österrikes hufvudstad haft en sådan
konstanstalt som Burgteatern?
Dessa antydningar skulle vi i korthet kunna
sammanfatta sålunda. En nationalteater eger icke blott den allmänna
uppgiften att utgöra den lefvande spegel, i hvilken ett folk
får skåda, igenkänna och komma till medvetande om
hufvuddragen i sitt eget väsen, sådant detta verkar och lefver i
dagens snabbt växlande och därför också undanskymmande
id och strid, huru det som nu är, blef till, huru det tedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
