Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut, en sådan ny mening hade den fått från den store
skådespelarens läppar.
Det inflytande, som den äkta nationela
skådespelarekonsten utöfvar på landets språk, särskildt på utvecklingen
af språkets ljud ur tydlighetens, skönhetens och renhetens
synpunkter, borde icke kunna gifva anledning till någon
meningsskiljaktighet, i synnerhet som detta inflytande i de
flesta kulturländer är ett oomtvistligt faktum. Att en eller
annan kammarlärd sökt bestrida detta faktum, antingen
emedan han fastnat i oklara teorier eller förälskat sig i sitt eget
bygdemål, som han på äldre dagar hvarken kan eller vill
bortlägga, eller slutligen emedan han känt sin egenkärlek
sårad vid tanken på, att han skulle nödgas gå till teatern
för att lära sig tala sitt eget modersmål – detta betyder
föga eller intet. Äfven från den nyare språkvetenskapens
läger, där man ingalunda hyllar de gamla fördomarna om
bygdemålen såsom blott afvikelser eller lägre former af
riksspråket, har man tydligt och klart sökt påvisa, huruledes
scenens språk, die Bühnensprache, hvar helst ett sådant i
konstnärlig mening förefinnes, nödvändigt måste blifva
mönstret visserligen icke för ett folks hvardagsspråk, men för
uttalet af språket under dess mest vårdade form, det
muntliga föredragets språk. Scenens språkljud måate för att kunna
tillfredsställa scenens fordringar vara i jämförelse med
hvardagsspråkets ljud tydligare, bestämdare och mera närma sig
literaturspråkets ljud sådana dessa angifvas eller antydas af
skriftecknen, utan att dock denna ljudtydlighet får vinnas på
bekostnad af talets naturliga ledighet och skiftande
uttrycksfullhet. Språkljuden särskildt inom det högre skådespelets
område måste sträfva att utveckla sig i all den skönhet,
omväxling och uttrycksfullhet, som språkets ljudlagar under
ett gifvet utvecklingsskede medgifva, för att dessa ljud måtte
kunna på motsvarigt sätt tolka skaldens tankar, känslor och
stämningar, och dessa ljud måste slutligen erhålla en mera
fast och enhetlig prägel och scenens språk sålunda äfven ur
denna synpunkt blifva mönstergilt, emedan alla medlemmarna
inom samma teaterpersonal måste i möjligaste mån sträfva
att i sitt språk bortlägga alla individuela olikheter, alla
skiftningar af olika bygdemålsbrytningar, då ju dessa stå i strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
