- Project Runeberg -  Miljonbruden /
438

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 438 —

kommer alltså ingenstädes att sätta tro till edra
uppgifter. För övrigt hoppas jag, att ni snart villigt
kommer att finna er i ert öde. Jag anser er vara en
förnuftig flicka. Ni vet, att allt kan förlåtas en stor verklig
kärlek, och att endast en stor lidelsefull sådan kan ha
förmått mig till att utföra en oförvägen plan. Vi
komma att lära förstå och älska varandra Eliza."

Eliza såg på honom. Det uttryck av förakt som
vilade över hennes annars så lugna ansikte var
förskräckligt för Ralph. Han började nu på allvar frukta för lätt
han aldrig skulle komma att vinna henne för sig.

"Vidare!" ropade han. "Ni är fånig, som alla
andra kvinnor! — Vidare!"

Återigen grep han även tag i tyglarna till Elizas häst.
De redo genom skogen, mot väster. Ralph undvek
varje by, till och med varje farm, som han upptäckte.
Eliza bibehöll oföränderligt sin till det yttre lugna
hållning.

Det började skymma, då de uppnådde en
järnvägsstation. Ralph överlämnade hästarna åt en av
banvakterna med anhållan att han måtte ställa in dem
någonstans för några dagar. Han höll Eliza under armen och
löste biljetter till Cincinnati, en mycket avlägsen station.
Vidare köpte han även livsmedel och en flaska rom.

"Vi måste förse oss med proviant" sade han
skrattande. "Vem vet var jag får lust att stiga av."

Då tåget kom, bad Ralph Eliza artigt att stiga in i
detsamma. Den unga flickan blickade sig sökande
omkring på järnvägsstationens perrong. Hoppades hon
kanske, att någon av hennes vänner kunde befinna sig
i närheten? Hon såg ingen.

Tåget rullade iväg. Det var ett snälltåg, försedd med
all den bekvämlighet, som de amerikanska järnvägarna
erbjuda, sovkupéer med toilettrum o. s. v. Eliza fann
det här förhållandevis behagligt. Hon tycktes ha
övergivit varje plan på flykt eller åtminstone uppskjutit den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free