Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 437 —
lever, så länge en gnista av medvetande finnes kvar
hos mig, kommer jag att känna något annat än
avsky för er. Jag befinner mig i ert våld! Nå ja! Vi få
väl se, vad det kan hjälpa er! För mig vart ni vill!"
"Så kom då!" sade han; trots sin vrede tvingade
han sig till ett leende. Han behöll tyglarna till hennes
häst i sin hand och styrde kosan mot söder. Eliza såg
lugn ut. Hennes kinder voro bleka, ögonlocken något
röda. Hon befann sig i ett tillstånd av upphetsning,
som gjorde henne likgiltig mot varje hotelse och fara.
Så småningom lät Ralph hästarna trava. Skogen var
underbart vacker med mäktiga träd. Eliza tycktes
beundra all dess skönhet. Och hon såg den verkligen, hon
njöt t. o. m. av den i visst hänseende. Hon var nu ense
med sig. Nu var det slut med ovisshet och tvivel. Hon
hade fattat sitt beslut — utan all överläggning och från
första ögonblicket — att upptaga kampen med honom,
och om det så måste vara, brottas med honom och döda
honom om hon av nödvärn bleve tvingad härtill. Allt
i henne befann sig i uppror. Men det föreföll henne,
som om hon kände sig belåten och alldeles lugn.
Endast när hon tänkte på att hennes far, hennes mor,
Jean-nette, Richard och Alfonso oroade sig för henne, kände
hon något liknande kramp i sitt hjärta. Men hon
undertryckte även denna känsla.
Vid middagstiden gjorde Ralph halt mitt i skogen
och började äta av matsäcken, som han hade medfört
från byn. Han erbjöd även Eliza därav och hon tog
lugnt emot och åt. Hon fruktade mest för kroppslig
svaghet, för illamående och det ville hon förebygga.
Ralph hade tills nu icke sagt ett ord.
"Eliza", sade han nu. "Ni känner min vilja. Den
är orubblig. Gör intet försök att fly. Jag har intyg
med mig, att jag har i uppdrag, att för en väns räkning
vars hustru har rymt ifrån honom, till honom återföra
denna, och ni är nu naturligtvis den omtalade frun. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
