- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
358

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 241. Väfvaren och den kringvandrande handelsmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358 Ben a postoliska bekännelsen.

"Du må gerna behålla hvad du fått; det är allt väl
förtjent. Betänk bara, att om du ej tar emot
pengarna, så skola din hustru och dina barn kanske i
morgon dö af hunger. För öfrigt må du göra såsom
dig bäst synes. Men jag svär vid Gud eller djefvulen,
hvilket du behagar, att om du icke håller inne med
hvad du hört och sett, går det dig icke väl, utan du
får hufvudet sönderkrossadt, samt hustru och barn
mördade.* Med denna hotelse lemnades väfvaren åt
sitt öde.

Efter någon tid blef krämaren gripen och
underkastad pinsamt förhör, utan att af plågorna kunna
bringas till bekännelse, hvarföre han, med tillåtelse
att allt framgent drifva handel, försattes på fri fot.
I en af förstäderna låg ett värdshus, hvilket han
brukade besöka, och som det just var marknad, hade
mycket folk derstädes församlat sig. Många bekanta
trängdes omkring honom och frågade efter hans
senare missöden, och den förhärdade syndaren drog ej
i betänkande att skryta med sin oskuld och att låta
undfalla sig månget bittert ord mot de lagliga
myndigheterna, hvilka för ingenting så låtit pina en
hederlig karl. Alla beklagade den oskyldigt lidande;
men efter en stund såg man två karlar, hviskande
den ene till den andre, sälla sig tillsammans i en
vrå af rummat. "Den der långe har bestämdt på sig
mina manchester-byxor," sade den ene. "Jag känner
igen dem af sidsömmarna." — "Hvad är det för prat,
du kommer med," invände den andre; "det kan väl
finnas två par byxor, som likna hvarandra." — "Som
jag sade," fortfor den förstnämnde, "det är mina
och ingen annans byxor. Håll dig bara stilla, så
anmäler jag saken i polisen och den skurken skall snart
vara fast igen." Liksom för att tända sin pipa, smög
han genom en sidodörr ut i köket, under det hans
kamrat gaf sig i tal med köpmannen, först om
ullhandeln och sedan om humleskörden, hvarmed han
fortfor till dess dörren öppnades och manchester-byxornas
egare jemte en underofficer och två man inträdde i
rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free