Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 241. Väfvaren och den kringvandrande handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gttds hjelp x nöden.
357
dig genast färdig, tag en säck på ryggen samt käpp i
handen och kläd väl på dig; ty vi hafva ännu ett par
mil att gå." De begåfvo sig åstad och hade just
uppnått skogen, då mörkret inbröt. Som de framkommo
till en korsväg, hvisslade mannen i alla fyra
väderstrecken, så att hela trakten genljöd, hvarpå det åter
blef tyst och stilla. Efter en stund hördes, likom till
svar, rasslande mellan buskarna och ett sakta pipande.
Väfvaren, för hvilken ljus i saken nu började uppgå,
blef än mera förfärad, då ett halft tjog karlar
framrusade. "Välkommen, hundsadelmakare!" utropade
de. "Hvar har du varit så länge och livad har du
der?" — "En nv kamrat," svarade mannen. "Ett
oblidt öde har tömt hans fickor, och nu vill ban,
genom att undersöka andras, hålla sig skadeslös. Jag
ansvarar för hans trohet," — "Nå, var hjertligt
välkommen," ropade alla med en mun, och skakade den
nykomnes hand.
Huru förskräckt var ej den stackars väfvaren, då
han helt oförmodadt befann sig omgifven af bofvar
och skälmar. Men oaktadt hans innerliga önskan, att
vara tillbaka i sitt hem, återstod för honom intet
annat val, än att stanna och tiga. — "Trodde jag
icke," tänkte han för sig sjelf, "att under all denna
herrliglieten låg en snara? Man blir ej på en gång
så lycklig; också ryckte min hustru mig i armen
och ville icke låta maten riktigt smaka sig." —•
Klockan 12 på natten inträffade hela sällskapet vid
en qvarn, hvars egare några dagar förut fått in 3,000
riksdaler, hvilka man gerna ville komma åt.
Såsom nybörjare i yrket, måste väfvaren stå på vakt,
medan de öfriga bröto sig in hos mjölnaren, hvilken,
tillika med allt sitt folk, blef bunden till händer
ocli fötter. Ehuru penningarna ej syntes till, gjordes
ett ganska rikt byte, hvilket sedan delades. Då
väfvaren, som på sin lott erhöll 5 rdr, blef ensam med
hundsadelmakaren, passade han på tillfallet att göra
honom de bittraste förebråelser och sade slutligen, att
han hellre ville tigga, ja svälta ihjel, än tillegna sig
sådana syndapenningar. Röfvareu svarade helt lugnt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
