Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 216 —
— — har den gått sönder? För Guds skull,
säg bara sanningen — stå inte där som ett tjurigt
barn, som söker slingra sig undan... säg mig
hvad som händt... ty något är det... det förstår
jag ju... se upp och svara.»
Men hon höll envist Ögonen nedslagna och
svarade ej.
»Finns de ej i din låda___är de borta... har
du sålt dem... hvar äro de? För Guds skull,
tala sanning!»
Eugen hade nu alldeles mist herraväldet öfver
sig själf. Man visste knappast hvad han sade,
än mindre hvad han skulle tänka, en mängd
underliga, hemska fantasier flögo genom hans hjärna,
reminiscenser från romaner och teaterpjäser,
bedragna äkta män, förfalskningar o. s. v.
»Dora,» sade han och blef plötsligen till det
yttre alldeles lugn, »nu skall du säga mig hvad
allt det här betyder?»
Han grep om bägge hennes handleder, höll
henne fast och tvang henne att se upp.
»Har du sålt juvelerna?»
»Nej.»
»Har du tappat dem?»
»Nej.»
»Finns de i din låda då?»
Ett nästan ljudlöst »nej» kom öfver hennes
darrande läppar.
»Bekänn hvad du har gjort med dem då?»
»Jag har satt dem på ’stampen’,» kom det
lika ljudlöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
