Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215 —
»Kära du — bråka inte!...»
»Tag fram den, medan jag står här!»
Åter tystnad.
Han kom intill henne, tog hennes arm och
upprepade:
»Gör genast som jag säger dig!»
Dora skrek till och slet sig lös.
»Å, så illa du gör mig... se, armen blef
alldeles röd... du har inte rätt att ta’ i mig så
där... så där... brutalt...»
Hon jämrade sig, sköt ut läpparna och
började ifrigt syssla med sin arm, på hvars fina,
hvita skinn Eugens hand kvarlämnat ett rödt
märke.
»Dora, gör mig inte utom mig... reta mig
ej så här... tvinga mig ej att förgå mig!»
»Nej, det vore förfärligt, om du skulle
försynda dig mot den Blumska värdigheten,» sade
hon med en barnsligt stygg blick, »lika förfärligt
som att jag inte tycker om att bära
familjejuvelerna.»
»Dora, nu befaller jag dig att göra hvad jag
nyss bad om. Tag fram juvelerna!»
Där kom intet svar.
»Hvar är juvelerna?»
Dora stod framför honom med nedslagna
ögon. Hennes nyss så trotsiga läppar började
darra, och rodnaden på kinderna bleknade, men
hon teg alltjämt envist.
»Hvad vill detta säga, Dora? Har något
händt med juvelerna? Har du tappat broschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
