Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag pröfva vill ett eget sätt, att komma,
liksom en boll, midt in i jungfruburen.
Min förare på vägen sade mig
om kappan, att hon har ännu en dygd:
hon gör mig lika lätt, som vind och luft.
Jag tänker att vår piga . . . Riktigt! se!
Det var en flink uppassning.
Spinarosa återkommer, och fastbinder blomkorgen vid snöret; Astolf,
osynlig, sätter sig i korgen.
LAURA.
Tack, min lilla!
Glöm ej din fästman!
SPINAROSA.
o
Ah! han får väl vänta!
Laura drager upp korgen med Astolf, och fönstret tillslutes.
ZEPHYR
störtar in andtruten och kastar omkring sig spejande blickar.
Jag undrar, hvar den Spinarosa är;
hon gömmer sig, för att förarga mig.
Nu är jag trött att leta, trött förtvifladt! —
Och Astolf syns ej heller till . . . Nå, nå!
Han står väl nu som bäst deroppe re’n,
och håller tal med mycken gravitet.
Det är just menniskornas starka sida. —
Men se! hvem nalkas der? Han hoppar kråka
från topp till topp, och slår i luften se’n
den ena kullerbyttan på den andra.
Hvad är det väl för en dansmästare?
Ar han till ön förskrifven, för att lära
prinsessans tärnor nya steg?
ÖSTAN
uppträder.
God dag,
min Zephyr!
ZEPHYR.
Hå! så var det du, bror Östan?
Jag fick ej rätt på ansigtet, förstår du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
