Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på folk, och till och med i fönstren ej
en skymt jag märker af invånare.
Jag vill dock klappa på vid största porten.
Besinnar sig.
Vid Gud! jag är ju . . . Det var sant! Min kappa,
hon måste vändas ut och in. —- Se så!
Jag hoppas, att ännu ej någon sett mig.
Det kunde blifvit mig ett vackert streck
i räkningen — föröfrigt är det nog
besynnerligt, att klappa på en port,
när den, som öppnar, står och bligar ut
i vädret efter gästen, och tillsist
med bäfvan tror sig höra spökerier.
Ett fönster upplåtes i en af öfvervaningarna; Laura synes der. med en
korg i handen.
Tyst! hvad betyder detta? Skulle väl . . .
Nej! skön hon är, rätt skön; men . . .
LAURA
ropar.
Spinarosa!
ASTOLF.
Ilvad? Heter icke Zéphyrs fästmö så?
ti pina rusa, en ung törnros-sylfid, kommer hastigt fram ur en häck.
LAURA.
Se här, min lilla snälla piga, har du
din korg. Gå fort, att hemta nya blomster
af samma slag, som du i förgår gaf;
och glöm ej, att i korgen, öfverst, lägga
två apelsiner åt prinsessan.
Hon hissar ned korgen ur fönstret.
SPINAROSA.
Strax !
Tar korgen och försvinner bland häckarna.
ASTOLF.
Jag visste nog, att denna höga flicka,
om än den vackraste jag hittills sett,
likväl ej var furstinnan sjelf. — Den Zephyr,
han har ock valt med smak, minsann! — Men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
