Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gick, likvisst och försökte på alla vis stämma
honom försonlig mot modern, men också ställa sig
väl med honom för egen del. Hon hade sina djupt
fördolda avsikter. Men det hjälpte inte hur hon än
smilade och tittade honom i ögonen och tryckte sig
intill honom.
— Dumma jänta, muttrade han till sist, hon tror
att när jag har släppt mors kjol, så skall jag tvärt
hänga mig i hennes. Gör dig till för soldaterna, du,
det tar nog bättre skruv.
Förargad sprang hon ifrån honom. Då modern
fick höra utgången, beslöt hon att försöka ännu
ett sätt, ett som aldrig någonsin slagit fel med salig
mannen.
— Vi måste laga en bra frukost åt honom, så
blir han väl mör.
Strax efter fräste sex ägg och en bit korv i pannan,
så att det doftade över hela apelgården.
— Jasiek, kom och ät, sade hon så milt hon
någonsin förmådde.
— Neej tack. Ät opp er mat själv, fräste han med
gnistrande ögon.
— Ja, då får väl hundarna göra kalas på
äggröran och korven, kastade hon fram.
Han vädrade, och utan att säga något gick han in
och började sluka maten.
— Ät, Jasiek, ät, sade modern vänligt och blev
stående bredvid. Men säg då ett enda ord!
Herregud, att en inte skall få ha en stunds frid! Är du
sjuk, eller vad? Om inte arbetet med potatisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
