Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Var är pojken eran? undrade Marcinowa, en
satkäring så ettrig att inte ens ett helgon skulle
väl fått gå ifred för hennes tunga. Han är väl
ute på åkern förstås, skrattade hon, medan hon
sorterade.
— Han sköter om krittren, svarade Michalowa
och kastade en mörk blick åt pojkens håll.
Det lär ju ha hållits stopringning över den salig
döde ända tills i morse, så pojkstackarn förtog sig
väl.
— Och vad skulle han göra sig brått opp för?
Han måtte väl sitta på egen gård nu och har andra
som arbetar åt’en, lade en annan till, väl vetande
vad som hade hänt.
Michalowa tog förstås illa vid sig och började
viskande utgjuta sig för Tereska.
— Nu skall jag säga de hånar mig. Vad skall
jag ta mig till med honom? Han är envis som en
get. Nej och nej!
— Men så har ni också burit er för dant åt emot
honom.
— Jag rörde’n ju knappt. Pojken är väl inte av
glas heller, det sätter minsann inget åt’en.
— Han är blå och grön i synen och klagar att
det värker i lederna, kastade Tereska försiktigt
fram.
— Han reta mig så jag vart arg. Bara barnungen
och ge sig till att vara oppkäftig mot mig! Far sin
opp i dagen. Tala med honom du!
— Om han inte lyder er, måtte han väl inte lyda
mig. Jag finge väl bara skäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
