- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
197

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tal eländiga stackare, som lida av spetälska,
elephantia-sis och tuberkulos. Melville uppskattade folkmängden
till tvåtusen personer, utan att däri inberäkna den lilla
angränsande dalen Ho-o-umi. Livskraften bar ruttnat
bort i denna underbara lustgård, vars klimat är så
härligt och hälsosamt som det möjligen kan vara här i
världen. Och Typeestammen hade icke allenast en
ypperlig fysik, den var också ren och obesmittad. Luften,
som den andades, var icke bemängd med de massor av
baciller och mikrober och andra sjukdomsfrön, varmed
vår egen luft är mättad. Och när så de vita männen
importerade dessa mikrober med sina fartyg, blevo de
kraftiga öborna hårt angripna och dukade under för
dem.

Då man besinnar detta förhållande, drivs man nästan
till den slutsatsen, att den vita rasen skulle frodas i
orenhet och fördärv. Förklaringen ligger emellertid
i det naturliga urvalet. Vi, som tillhöra den vita
rasen, äro avkomlingar av tusentals generationer
förfäder, som ha segerrikt kämpat mot dessa små
sjukdomsfrön. Föddes någon av oss med synnerlig
receptivitet gent emot de små fienderna, blev han snart
dödens rov. Endast de som kunde motstå dem fingo
leva. Vi, som ha behållit livet, äro således de utvalda,
de dugliga — de som äro bäst lämpade att leva i en
värld av fientliga mikro-organismer. De stackars
mar-quesanerna ha icke undergått något sådant urval. De
voro icke utvalda. Och de, som hade tagit för vana
att äta upp sina fiender, blevo nu själva förtärda av
fiender så mikroskopiska, att de voro osynliga, och
mot vilka de varken kunde försvara sig med pilar eller
kastspjut. Men om det å andra sidan hade funnits ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free