Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hälften och sköt det över bordet. Och stel av fasa
stjälpte jag i mig det också på samma sätt som det
första. Detta var för mycket för Peter. Han måste
iåta andra se detta märkliga barn. Han ropade på
Dominick, en ung italienare med mustascher, att han
skulle komma och titta. Den gången sköt Peter
tiil mig ett fullt glas. Man gör ju vad som helst för
att få leva. Jag tog mod till mig, behärskade de
kväljningar jag kände och drack ur glaset.
Dominick hade aldrig sett en sådan duktig pojke.
Två gånger till fyllde de glaset till brädden och sågo
dess innehåll försvinna i min strupe. Nu började jag
ådraga mig den allmänna uppmärksamhetén.
Arbetare och bönder, som inte talade engelska och inte
kunde dansa med de irländska flickorna, samlades
omkring mig. De voro svartmuskiga och sågo vilda
ut; de hade bälten och röda skjortor, och jag visste,
att de hade knivar i fickorna. Och Peter och
Dominick läto mig hålla uppvisning för dem.
Om jag saknat fantasi, om jag varit dum, om jag
hade varit envetet envis att få min vilja fram, skulle
jag aldrig ha kommit i denna klämma. Och gossarna
och flickorna dansade hela tiden, så att ingen fanns
som kunde rädda mig undan mitt öde. Hur mycket
jag drack, vet jag inte nu. Det minne jag nu har av
alltsammans är av en lång, lång förfäran, midt i en
hop av mördare, och en oräknelig mängd vinglas som
skötos fram mot mig över ett nedsölat bord för att
försvinna genom min brännande strupe. Nog var
vinet förskräckligt, men en kniv i ryggen var ännu
förfärligare och mitt liv måste jag rädda till vad pris
som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
