Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söta far gjorde åter en otålig rörelse, som ville han skjuta
detta åt sidan.
— Du har ännu inte...
Men här blev söta far avbruten. Det var mormor Beata,
som talade borta i sin karmstol.
— Käre son! sa hon. Käre son far i kväll så ovarligt fram
med Maja Lisa. Käre son vet, att den, som är sjutton år,
visst aldrig vill tillstå, att hon har någon kär, allra minst
i närvaro av så mycke folk. Käre son skulle ha talat ensam
med Maja Lisa, så hade hon väl inte nekat att säga hur allt
hänger samman.
Prästdottern fick lov att vända sig mot mormor och se
på henne. Det låg något så menande i rösten, och hon tyckte,
att mormor helt förstulet blinkade åt henne.
— Käre son tar detta så häftigt, fortfor mormor, därför
att han tror, att han kan bli inblandad. Men käre son må
intet inbilla sig, att någon kan misstänka, att han har haft
sin hand med i spelet. Alla vet, att intet har käre son sökt
att ställa det illa för pastor Liljecrona, för att han måtte
avsäga sig och käre son komma åt det stora gället.
Det blev tyst i hela rummet. Ingen visste något att svara.
— Jag tänker, att Maja Lisa gott kan ta på sig att ha
skrivit brevet och att käre son gott kan förlåta henne. Nog
förstår envar, att hon har gjort det av ungdom och
oförstånd. Att det skulle gå så illa sedan, kunde hon väl intet
räkna ut.
Maja Lisa såg hur mormor blinkade åt henne, att hon
skulle ta skulden på sig, men hon förstod inte varför
mormor önskade, att hon skulle göra det. Till sist gjorde den
gamla en liten handrörelse och visade på söta mor.
Söta mor satt där alltjämt försjunken i samma skräck, och
nu förstod Maja Lisa mormors mening. Mormor trodde, att
det var söta mor, som hade skickat av biljetten, och hon
ansåg väl, att det var bättre för söta far, att Maja Lisa skulle
erkänna sig vara skyldig, för hon kunde ha gjort det av
kärlek och oförstånd, än att han skulle veta, att hustrun
hade gjort det, för hon måste ju ha drivits därtill av den
största elakhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
