Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1912
PECORALIA.
SIMUPPVISNINGEN.
Kling klingeli klang,
Jag vill ta mig en tjang!
En flicka som står där på badhustak!
Som man kan skåda både fram
och bak!
Hå, hå håjamän!
Knäpp spydigt min sträng:
Ej vill jag ha?
En flicka, som alla med ögon kan ta”
Väl har hon en slöja på,
Men kontur av vart strå
Genom vattendränkt slöja man ser!
Som humbug såd’na seder sig ter!
Men från orgel så skön,
Vill jag sjunga en bön:
Låt jungfrun sig öva i sporten,
Men låt övningen bli av sedliga sorten
Ibland med kläder på
För att övad kunna mot sjönöd stå.
I regel hon plaskar dock hurtigt om
I dräkt likt den hon till världen kom.
Blott jungfrur bland jungfrur bada då;
dä ä” skick!
Och ingen nyfiken dit kastar sin blick!
Men ungfar och ungmor till badhuset gå:
Häj, kläderna av och på huvudet stå
I böljan som skyl’ den lekamen.
Sen, när de på badet sig torka, och mor
I kyskhet sin rygg emot ungfar vände,
I hurtiga humorn hans hand då for
Med en smällande klang — emot
hennes ände,
Hon vände sig om. Ack omen:
Hon häpen sig glömde,
Men, blygt vid hans bröst hon sig gömde.
Lyd nu mitt råd, och vi skola få se,
Att Gudliga sederna snart sig te
Bland flickor, så också bland kärnge.
De då ej mera i kikaren gluttar,
När nakne gossen i böljan skuttar!
Erik Ofvandahl.
(Blick och Tanke.)
218
(Nu kommer Jag!
Si, Runeberg han skrev sin Fänriks
sägner,
Tegnér om Frithiofs saga sjöng.
Shakespeare ju uppå tiljan lade
Så mången fin moral och mången
sanning sade.
Si därför ock mitt sinne är
Frambära vad mitt hjärta bär.)
Ofvandahl recenserar sig själv.
Ofvandahls dikter, tryckta år
1902, med ändringar och
förbättringar med Ofvandahls egenhändiga
handteckningar samt radering vid
de tankar som Ofvandahl vid
samtal med oss påstod vara lika bra
som det bästa som tänkts alltsedan
mänskligt andliga odlingens början.
— Vi försökte motsäga honom, men
blevo -besegrade. — Säljes nu till
nedsatt pris, I kr., med
»Livselexiret i Skapelsen» som »påbröd» —
Ofvandahls egna ord — i Fritzes
bokhandel, Stockholm.
I Uppsala har det nya företaget
rönt storartad framgång.
I alla Ofvandahls fostringar finnes
en tilltalande humor.
Ofvandahl nämnde för oss att,
om vi ville göra en vacker reklam,
skulle han sända boken även till
Lund och Göteborg.
Min hjärtans hjärtligaste hälsning.
Erik Ofvandahl.
November 1912.
SÅNG TILL VÄTTERN.
Nu en klenod Vättern fått vid >Strand>,
En diamant utav äkta slaget,
Som glömmer ingen, blott egna jaget.
Vid Ombergshällen
Bor fröken Ellen
Vid Vätterns böljor i villa »Strand>.
Ack, vakta henne, o bölja blå!
Den ädelstenen har lika värde
Med Europas med flera >»lärde>.
Från pännan vankar
Så djupa tankar — —
Hon sjunger ut vad hon tänkt också — —
För ägarinnan av Villa Strand
Honnör du gjorde, som is ej lade
Uppå din hjässa, den takt du hade.
Vi sågo själva
År nitton-elva
Hur Vättern lugn stod med hatt i hand.
Du är smaragden uti vårt land
Med städer runt, såsom vakt kring
slotten.
Och i ditt djup finnes ingen botten.
Du blåa bölja
Jag vill dig följa
Omkring, och stanna vid Villa >Strand>.
Fredrika Lindqvist.
(Nyutslagna Trädgårdsblommor.)
Denna sida var egentligen avsedd
för att be Strindberg maka på sä
litä; men dä få la vara tä nästa
gång. För övrigt finns dä la
dubbeldörrar till Svenska Akademiesalen.
Säger S. att han ej vill komma
in i akademien, bär han på ett
medvetet eller omedvetet missförstånd
om sig själv.
Böj Ditt lynne, S., och fordra ej,
att dä ska göras en guldstol enkom
för att bära in Dig.
0.—1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
