- Project Runeberg -  Gustaf V och hans tid. En bokfilm / 1907-1918 /
217

Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19T2

Räddade och döda.
|

Räddningsarbetet.

Det var ohyggliga scener som utspelades i salarna där
de döda lagts in och där de sårade erhöllo sin första
skötsel. Passagerare som räddats gingo omkring och
letade efter sina anhöriga. En yngling som skilts från
sina medföljande föräldrar och syskon och ej visste något
om deras öde hittade på sjukhuset först sin faders lik
och kort därpå moderns. Det var barn som letade efter
sina föräldrar och föräldrar som sökte efter sina barn.

De räddade berätta.
Ingenjör Hallberg:

Det var hemska scener, ingenjör Hallberg blev vittne
till sedan han och hans familj, hustru och två barn
oskadda kommit ur den illa tilltygade sovkupén.

Man höll redan på att hugga sönder taket på sovvagnen
— det var enda möjligheten att få ut de döda och sårade.
En ung kvinna som legat i sovkupén närmast bakom
ingenjör Hallbergs, drogs död ut. Hon var klädd blott i ett linne,
som var genomdränkt av blod från bröstkorgen, vilken
fullständigt krossats. En engelsman, även han endast
klädd i blodigt linne, jämrade sig hjärtslitande då man
förde ned honom till marken. Han hade vänstra handen
så gott som avsliten och dessutom ohyggliga sår i ansiktet
och på ryggen. Då vagnarna huggits upp mera kunde
man i dess innandöme se många som lågo som sovande
i sina kojer. Men de voro alla döda.

Ingenjör Sven Berlin:

Jag befann mig just inne i toaletten på den fjärde
vagnen då olyckan inträffade jag stod just och tvättade
mig när katastrofen kom. Jag fick bäckenet något
hopklämt. En stund efter det olyckan inträffat drogs jag
ut genom fönstret och sattes ner på banvallen ett stycke
därifrån. Nu kunde jag iakttaga alla de gräsliga scener
som utspelades omkring mig. En av vagnarna hade
fullständigt kört upp på en annan. För att rädda de instängda
måste man sätta upp en stege mot taket och på denna
väg föra ut de sårade och döda.

Pietetslöshet inför döden.

Det finnes en hel del gott folk, som har till speciellt
nöje att gå och se på begravningar, och av dem kan man
naturligtvis ej vänta mycken pietet inför döden. Men
igår, då Greta Strindberg von Philp, som så sorgligt
omkom under katastrofen vid Malmslätt, fördes till sitt
sista vilorum, synes den råa nyfikenheten hos en del av
publiken ha gått över alla gränser.

Regnet föll i strömmar, då begravningen skulle äga
rum, men det hindrade icke folkmassorna att samlas i
kompakta led därute på katolska kyrkogården, där dock
någon ordning upprätthölls av polisen och kyrkogårdens
personal.

Men då kistan efter ceremonien bars ut ur kapellet,
var det slut med all ordning. Då störtade alla som
vilddjur tätt efter kistan, knuffade undan de sörjande,
trängde sig fram överallt, hoppade över gravar, skreko,

Greta Strindbergs begravning den 21 juni.

skrattade, grälade, som om de varit besatta demoner.
Det var långt till graven och på ett givet ställe visade
sig en polisman, som försökte hålla de framstormande
tillbaka. Han nästan kastades omkull på marken, men
lyckades till slut resa sig upp och tvinga folket att stanna.
Ju närmare man kom graven, desto vildare blev
trängseln, det var med knapp nöd officianten och korgossarna
kunde bana sig fram.

Massorna bestodo så gott som uteslutande av kvinnor,
vilka icke generade sig för att under tåget mot graven
högljutt diskutera toalettangelägenheter,
sommarnöjesplaner m. m.

Under jordfästningen överröstades officianten ofta av
högljutt gräl och prat, man beskyllde .varandra för att
förstöra grannens kläder med de drypande paraplyerna
0; 5: V.

Dom i Malmslättsmålet.

Linköping, 28 okt.

Efter en diger motivering dömde häradsrätten
stationsinspektor A. Högström för tjänsteförsummelser
att sammanlagt böta 450 kr.

Kontorsbiträdet K. G. Eriksson dömdes att
sammanlagt böta 225 kr.

Kontorsbiträdet A. V. Kjellson dömdes, för sina
tjänsteförsummelser å olycksdagen, vilka vållat
tågsammanstötning med dess förlust av människoliv och
skada å gods, till fängelse i 5 månader och böter
tillsammans 225 kr. Beträffande målsägarens
skadeståndstalan förpliktades Kjellson såsom vållande till
tågsammanstötningen att i skadestånd utge 172,574 kr. 39 öre.

Slutligen ålades Högström, Eriksson och Kjellson att
ersätta vittneslönerna.

Malmslättsolyeckans ekonomiska efterspel.

Kostnader en gång för alla på cirka 150,000 kr.
Dessutom hittills beviljade pensioner till 17,000 kr. årligen.

217

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 11:46:13 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legustafv/1907-18/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free