Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santa Caterina av Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANTA CATERINA AV SIENA
— Är det dig inte nog, att jag är hos dig i fängelset?
frågade hon med höjd röst. Är det glädje för en ungmö
som jag att gå till dig och andra brottslingar i deras skumma
fängelsehålor, som jag gör, och vara ett bespottelsens
tecken? Behöver jag inte sova som andra? Dock måste
jag stå opp varje natt och gå till hospitalens sjuka? Har
jag inte fruktan som andra? Men jag måste gå till de
hög-fömäma herrarna på deras slott och tala dem till rätta. Jag
måste gå till de pestsmittade, jag måste se all last och all
synd. När såg du annars en jungfru göra allt detta? Men
jag måste.
— Ä, stackare! sade han och strök sakta över hennes
hand. Stackare!
— För jag är inte djärvare eller klokare eller starkare
än någon annan, sade hon. Det är lika svårt för mig att
göra sådant som för alla andra jungfrur. Du ser det ju. Är
jag inte hitkommen för att tala med dig om din själ, men
jag har alls inte vetat vad jag skulle säga dig.
Det var märkligt hur ogärna han ville låta övertyga sig.
— Du kan ändå ta miste, sade han. Hur vet du, att du
kan kalla dig Kristi brud?
Hennes stämma började skälva, och det var, som skulle
hon slita hjärtat ur sitt bröst, då hon svarade:
— Det började tidigt med mig, du, jag var inte mera än
sex år. Då gick jag en afton med min bror på ängen nedom
dominikanernas kyrka, och just när jag höjde mina ögon
mot kyrkan, såg jag Kristus sitta på en tron, Omgiven av all
makt och härlighet. Han var klädd i lysande kläder som
den helige fadern i Rom, hans huvud var omgivet av ett
paradisiskt ljus, och omkring honom stodo Pietro, Paolo och
Giovanni evangelista. Och medan jag betraktade honom,
inträngde i mitt hjärta en sådan kärlek och helig vällust, att
jag knappt kunde uthärda. Han lyfte handen och välsignade
mig, och jag sjolik ner och var så borttagen av lycka, att
min bror tog mig i armen och skakade mig. — Alltsedan
dess, Nicola Tungo, har jag hållit Jesus kär som min brud-
gum.
Han invände åter:
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
