Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santa Caterina av Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDER
Hon såg sig rådvill omkring ett ögonblick, sedan kom
hon och satte sig på golvet bakom honom och lade upp
hans huvud i sitt knä.
— Har du det bättre nu? sade hon.
Aldrig i hela sitt liv hade han känt sig så lugn.
Men sova kunde han dock inte, utan låg och såg upp i
hennes ansikte, som var gulvitt och genomskinligt. Sådana
ögon hade han aldrig förr sett. De sågo ständigt långt, långt
bort, blickade in i en annan värld, allt under det hon satt
alldeles orörlig för att inte störa hans sömn.
— Du sover inte, Nicola Tungo, sade hon och såg
orolig ut.
— Jag kan inte sova, svarade han, därför att jag ligger
och undrar över vem du är.
— Jag är dotter till Luca Benincasa, färgaren, och hans
hustru Lapa, sade hon. Vårt hus ligger i dalsänkan under
dominikanerklostret.
— Jag vet, sade han, och jag vet också, att du går och
predikar på gatorna. Och att du har tagit nunnedräkt och
avgett kyskhetslöfte, det vet jag. Men jag vet ändå inte vem
du är.
Hon vände bort huvudet något litet. Så sade hon viskande,
liksom en, som bekänner sin första kärlek:
— Jag är Kristi brud.
Han skrattade inte. I dess ställe kände han ett sting i
hjärtat alldeles som av svartsjuka.
— Ah, Kristus! sade han, som om hon hade kastat
bort sig.
Hon hörde, att det låg förakt i tonen, men hon tog det,
som om han menade, att hon hade varit förmäten.
— Jag förstår det inte själv, sade hon, men det är så.
— Det är en inbillning eller en dröm, sade han.
Hon vände ansiktet mot honom. Det lyste skärt av blodet,
som hade stigit upp bakom den genomskinliga hyn. Han
tyckte med ens, att hon var vacker som en blomma, och han
fick henne kär. Hon rörde läpparna som för att tala, men
det kom inte ett ljud över dem.
— Hur ska jag kunna tro det? sade han envist.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
