Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 7. Karl IX:s regering och Jakob de la Gardie’s krig, 1600—1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derifrån de bortlupit, eller ock hänga de motefträfvige i
närmaste träd.
Under tiden hadc De la Gardie åter stält sin marsch
emot Koliasin, inväntade der förstärkningarnes ankomst från
Finland, och närmade sig derpå i början af 1010 det af
polackarne belägrade Moskva. På vägen dit utstod han mängen
het strid, hvarundcr de flinka finska skidlöparne tillfogade
fienden mycken skada. På alla håll drefvos polackarne på
flykten och den 12 Mars emottogs De la Gardie i czarernas
hufvudstad såsom en efterlängtad befriare. Wasili Shuiski
förnyade då löftet om Kexholms afträdande; men dermed
uppsköts allt fortfarande och dessutom fick De la Gardie ännu en
annan orsak till bekymmer, då hans krigskamrat och vän, furst
Michael, mördades genom förgiftning. Samtidigt begynte kriget
från polska sidan med förnyad styrka; konung Sigismund h.tde
sjelf satt sig i rörelse och belägrade som bäst Smoleusk. De
la Gardie och czarens broder blefvo nu afsända dit med
förenade styrkor och från Finland ankom en ny förstärkning
under Evert Horn. Men vid Klushino gjorde polska generalen
Sholkowski den 24 Jidi ett oförmodadt anfall och lockade
svenskarnes utländska legotrupper på sin sida. Genom dessas
trolöshet kom De la Gardie i svårt trångmål och fick endast
på det vilkor fritt aftåg, att han öfvergaf czarens sak och
förde sin krigshär tillbaka till Finland. Slutet af detta
beryktade företag var sålunda icke synnerligen lyckligt, ehuru herr
Jakob hade gjort allt, som man kan fordra af en skicklig
fältherre. Efter segern tågade polackarne åter emot Moskva,
och denna hufvudstad tvangs att begära Sigismunds son
Wla-dislaw till sin czar. Wasili Shuiski, som ej mera hade något
stöd, skildes från regeringen och fick tillbringa återstoden af
sitt lif i ett kloster.
Dessa händelser förändrade naturligtvis det politiska
förhållandet emellan Sverige och Ryssland. Kexholm hade ännu
ej blifvit öfverlemnadt, och Karl - nödgades derför med strängare
medel göra sitt rikes rättigheter gällande. Redan föregående
höst hade han låtit ryssarne veta, att om de fortfarande
hoppades på hjclp af honom, så skulle ej blott Kexholm, utan
dertill ännu Ivangorod, Nöteborg och Kola vid Ishafvet
öfver-lemnas åt honom. För den skull förbereddes nu expeditioner
såväl till Lappland, som till trakterna af Dvina; Ivangorod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
