Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
De två gamla.
22
kandet från brasan i spiseln och ljudet som
uppkom när
något kokkärl togs ned från väggen.
Uppe under taklaget lågo gevären, som nu mera inte
just voro i bruk, och där bredvid en
mängd blå pappersrullar,
som jag snart igenkände vara
sjökort. På hörnhyllan fun-
nos en stor kompass och en lång kikare —
den var köpt
i Rostock. Den gamle hade seglat alltsedan han läst fram
sig, först som
skeppspojke och kock och jungman, men så
hade han tagit examen och fört briggar och skonare i många
Herrans år på Östersjön och dess vikar. Det var under
den gamla goda tiden. Nu lönade det sig inte mera för
de där ångbåtarnas skull. Han hade blifvit gammal i lagom
tid, menade han.
Men fast han hade blifvit så dålig, så fick han inte
helt och hållet lämna sjömanslifvet.
«Ty ännu i dennaste dag komma de hit för att få mig
som lots, än till Wasa och än till Petersburg».
Gubben log en smula, kanske med en viss belåtenhet.
«Och efter par dagar skall jag ut med pojken —
han
är fyratio år —
till Lovisa. Längre österut hittar jag ej
mera. Man glömmer en och annan remmare, när man blir
gammal, och minns inte alla bergklackar».
«Kan inte son få någon yngre med sig?»
«Det är nu så, att det måste gå liksom från far till
son. Vi ha många leder, som äro outprickade, och där gå
vi fram, då andra äro tvungna göra omvägar. Dem har
jag lärt af min far, och han af sin, allt från gamla tider,
och jag bör lämna dem åt son min i arf, om rätt skall vara
rätt.»
»Vi:
a
ill;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
