Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
1*1
De två gamla. 21
kraft till att koka för flera personer och bädda flera sängar,
och när han själf, gamlingen, inte orkade hugga mera ved
än vanligt, då var man väl tvungen säga hej —
men till
dess var nog hvarje hederlig resande välkommen hos honom,
liksom han också mottagit gästvänskap af många människor
i olika länder. Han hade nämligen seglat förr i världen.
Uppe i stugan satt gammelmor i väfven. När vi stego
in, släppte hon slagbommen och kom mig till möte med
nästan stapplande gång. Men blicken, som hon fäste på
mig genom glasögonen, var vänlig och inbjudande. Sedan
hon fått veta, att jag skulle bli öfver natten, tog hon lugnt
och stilla ihop med matsysslorna, medan katten strök sig
emot mig och gamlingen själf gick och satte sig borta vid
bordet så länge.
Det var
märkvärdigt stilla därinne i stugan. Sällan har
jag mottagit ett sådant intryck af en bortdöende arbetsdags
sista timmar som här inne hos de patriarkaliska och vörd-
nadsvärda gamla, där de lefde stilla för sig i en värld, som
de själfva skapat fram ur ödemarken. Ängen och potatis-
landet hade de rödjat upp ur en kärrsänka mellan två berg,
stugan och uthusen hade de byggt upp, och möblerna hade
gubben själf till en stor del förfärdigat, när han satte bo
eller var hemma någon vinter hos hustrun och de små.
Gardiner, mattor och kläder hade mor väft och sytt, icke
allenast de, som nu begagnades, utan alla de som i tiden
behöfts i hushållet, både vadmal och linne och bomullstyger-
Alla sina lefnadsminnen hade de omkring sig, utom barnen,
som flugit ut ur boet och nu i sin tur plöjde sjön eller röd-
jade upp nya kärrsänkor. Det var så märkvärdigt stilla.
De gamla hade skjutit lädertofflorna af fotterna på en matt-
stump vid dörren och vandrade omkring i hemgjorda sockor
—
det tycktes mig som de ej själfva velat profanera sin
helgedom med att göra buller, ehuru jag nog förstod att
orsaken var
svårigheten med skurningen af golfvet. Det
enda ljud, som afbröt det långsamma samtalet, var spra-
m
!
1 8
HH
Ull
prn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
