Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ras for den främmande, ”ty andra körde icke så
sent in på borggården”. Mössan hyssades på,
huru det föll sig. En mängd klutar, som legat
på ett bord, knöts nu in i en af de nyfållade
handdukarna; alla de ofållade dito kastades i Tantens
sparlakanssäng, och omhänget drogs igen.
Rosina tillsades att ställa i ordning pallar, stolar
och bord, af hvilka nästan intet enda var tomt eller
stod på sin plats, och Dora uppmanades att sätta
upp nya ljus och linda väl med papper om dem.
Tanten sjelf sprang bara fram och åter och släppte
stora runda trådnystan på golfvet, hvilka hon
sedan tog upp, och nystade upp för att åter tappa
dem. När allt detta var nästan färdigt, under
Zemire’s ideliga skällande, då kom Cajsa Lisa
upp med andan i halsen och sade: ”att Herrskapet
kunde aldrig gissa, och ingen menniska
kunde ana — och — och” — men hon hann icke
längre.
- Det är unga Baron Axel, som ändtligen kommer!
- sade gamla Dora och kastade hastigt
strumpa och glasögon ifrån sig — Det är han,
det känner jag på mig! — och, utan att afvakta
Cajsa-Lisas bejakande, tog hon det ena ljuset och
sprang ned, så fort hon orkade.
Men se, Tanten! Hon sprang fortare än hon
orkade och tog i förbifarten det andra ljuset, och
med dem sprang Cajsa-Lisa, som orkade springa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
