Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den primitiva egoismen och altruismen i ”kampen för tillvaron”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djuren. Intet djur har förstått att framkalla eld. Djurs
användning av artificiellt framkallad värme
förekommer likväl, men inskränker sig, så vitt man
hittills iakttagit, till några fågelarter på Nya Sydwales,
Filippinerna och Nya Guinea, vilka sammanföra
döda växtdelar i små högar och i den sålunda alstrade
värmen låta sina ägg utkläckas. Även ett så andligt
kulturförvärv som språket, vilket dock, även det, i
viss mening utgör ett arbets- och stridsredskap,
sträcker strängt taget, sina rötter ned i djurlivet.
Åtskillnaden mellan människans och djurens språk
gäller graden, icke arten. Ty att djuren meddela sig
med varandra, därom kan intet tvivel råda, och de
medel som de för detta ändamål förfoga över — mer
eller mindre talrika mångskiftande läten såsom lock-,
varnings-, parnings-, hotelse- och samlingstoner och
reflexläten, ofta fullkomligt liknande människans
utrop vid smärta, överraskningar o. d. — äro till arten
desamma som människans talspråk. Speciellt
mänskligt är vid ovan berörda kulturförvärv förmågan att
avsiktligt producera, ombilda och fullkomna
konstalster, vapen och verktyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
